Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN PROCESS
Rådsherrarna funno ser Antonios
tal billigt och rättvist.
Lionora sade:
"Herrar i rådet! Om en man delar
sin hustrus läger, finnen I honom
därför saker till brott?”
Ser Antonio frågade:
”Hur kan du vara Ippolitos hustru?
Hvem har gifvit dig åt denne yngling ?”
Svarade Lionora:
”Den heliga Anna.”
Sade ser Antonio:
”Herrar i rådet! Denna flicka är
min dotter, hvilket hvar man vet och
jag dessutom med vittnen kan intyga.
Hvem har då rätt att behålla eller
bortskänka denna flicka? Jag eller den
heliga Anna?”
Rådsherrarna funno detta tal klokt
och billigt.
Men Lionora sade:
”Käre fader, erinra dig nu, att du
förliden uppståndelsens fest af fri vilja
och med faderlig kärlek ställde mig
under den heliga Annas beskydd. Icke
kan du återtaga en from gåfva eller
motsätta dig helgonets vilja.”
Svarade ser Antonio:
”Helgonets vilja känner hvarken
jag eller du. Men förvisso vägrar jag
och förbjuder helgonet att skänka min
dotter åt Buondelmonte.’”
Äfven nu funno rådsherrarna ser
Antonios tal klokt och billigt. Och
törhända hade de fällt en förhastad dom,
om icke monna Ginevras och moder
abbedissans gråt och klagande rop,
695
omöjliggjort alla vidare förhandlingar.
Monna Ginevra anropade den Högstes
barmhärtighet, och moder abbedissan,
som med stor förtrytelse hört sin bror
förneka släktens skyddshelgon,
bestraffade honom med hårda ord.
Rådsherrarna drogo sig tillbaka. De
båda kvinnorna fattade ser Antonio i
armarna och förde honom ut ur
palatset.
I stora salen väntade fångarna sin
dom. Timme efter timme förgick och
intet ljud hördes från det rum, där
rådet pröfvade ser Antonios rätv och
helgonets. Stödjande sig mot väggarna
halfsofvo knektarna. Francesco ville
lösa Lionora ur bödelsrepet, men hon
betraktade honom med stort missnöje.
Och undergifvet gäspande smög
väpnaren bort till sin bänk.
I skymningen anlände ser Antonios
fyra söner till palatset. De fingo
företräde. Med all höfviskhet förde de sin
faders talan, inbjudande herrarna till
bröllopsfest.
Och ehuru rättsfrågan ännu icke var
ens till hälften löst, antog rådet denna
inbjudan. Förande fångarna emellan
sig, vandrade dessa värdiga män bort
mot Bardiernas rikt upplysta hus. 1I
lärda ord utlade de under vägen den
heliga Annas rätt. Men försummade
därför ingalunda att i brudens öron
hviska alla de sedvanliga, förbryllande
lustigheter, som åsyfta det af Gud
instiftade och af människor burna
äktenskapet.
”.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
