Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LAGMANSHUS
Den gamles generösa vida blick
kunde dock ej hindra honom från att
sörja öfver hvad som skulle gå af
stapeln på söndagen — föredraget nere
vid bruket. Hans älskade Bernhards
bror i en socialistisk talarstol.
Jag tog fram alla moderna,
kontinentala och stockholmska synpunkter
för att mildra fallet, men han brydde
sig ej om auktoriteter. Jag påstod att
det var en stor ära, som bevärdigades
det ännu så landtliga Lagmanshus, att
bli uppmärksammadt af en Gabriel
Ramsell som med säkra steg gick emot
europeisk ryktbarhet och som skulle
vara en gammal och van och f. d.
konungens rådgifvare, när Bernhard
trädde in 1i laget som nykomling. Han
smålog bara matt åt mitt
framtidsslande.
Ja, Gabriel har varit här.
Och det aflöpte på ett helt
förtjusande sätt, hvilket väl ingen drömt
om. Abraham Troil med fru — kanske
också flera — lära dock kalla det
skandalöst.
Men låt oss cj gå händelserna 1
förväg.
Alltså först: Båda systrarna stodo
på trappan till Troilska gårdens ena
flygel och välkomnade min ringhet,
när den anlände vid lunchtid. (Vi
försummade alla kyrkan den söndagen.)
Men jag såg blott något brunt varmt,
som glittrade af godhet och ljuflighet
ochk kvinnlighet och mänsklighet —
allt var potensieradt i denna stora,
strålande barmhärtiga blick. Och jag
såg ju med både sinnen och förnuft att
ipgen kvinna kunde vara skönare än
hon som stod där på trappan i sin
rena, smärta hvithet. Allvarlig och
dock tindrande af all världens
lustighet, klok som Sibyllan och ändå det
715
stora barn som den rätta människan
är. Jag kände ett ögonblick att intet
skulle ha varit naturligare än den
österländska hälsningen — det var
blott min ovana som hindrade mig
från att kasta mig ned på marken och
betäcka mitt ansikte.
Hemmet var henne likt, och då
behöfver jag ej säga mer. Systern är
en flyttfågel och fanns där mera som
gäst.
Hon är unik och säkert alldeles
bedårande på sitt sätt. En bortskämd
baby och en häpnadsväckande erfaren
personlighet. En vilja och ’ ett allvar
som skulle göra henne komisk, om
man ej såg att bakom fanns en
förbluffande duktig union af hjärna och
känsla.
Att hon cj hunnit med att ordna
allt vad hon samlat faller nästan af
sig själft, men det vore ändå dumt att
säga hon verkar huller om buller —
hon måste kallas helgjuten och med
all sin hetta och liflighet har hon ej
så litet af systerns harmoni. Men hon
flyger omkring så det är svårt följa
henne ibland. Kanske det för resten är
ganska naturligt; hennes fjäderlätta
jag måste röra sig friare än andra.
Systrarna älska hvarann och
förstå hvarann med bara en liten gest
af handen, något som emellertid c)
inverkar menligt på det muntliga
tankeutbytet, som fick sin starkaste
färg af min närvaro och den
hemkomne resenärens hundra tusen
upplefvelser.
Jag dissekerades och hoplappades
vänskapsfullt nådigt, hotades och
smickrades — allt af husets yngsta.
Hon fick tårblanka ögon då hon
talade om »Vår längtans land», och hon
visade mig på hur hon bar det
in
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
