Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
716
stucket i skärpet. Med pennknif skuret
ur tidningen på tåget Trelleborg—
Stockholm. Hon hade läst det
oupphörligt och trodde sig nu kunna det
utantill.
Hon lefver hufvudsakligen för
mänskligheten. Men kommer ändå
ihåg att klä sig efter sista
modejournalen — du skulle ha sett henne, där
hon satt på första bänken (vi kommo
sent och ingen annan plats fanns
ledig, på landet börjar nämligen pu
bliken med att placera sig längst ned
vid dörren) i föreläsningssalen, som
den här gången ej var i det ståtliga
missionshuset utan i en f. d. jag vet
inte hvad, kanske lada. Det var en
tafla som Whistler på sitt synspråk
skulle ha namnat: I blekblått och
hvitt.
För gammal vänskaps skull måste
jag ju gå och höra Gabriel. Virginia
Troil stannade hemma för att vara
älskvärd mot några äldre släktingar,
som döko upp på eftermiddagen i en
ålderstigen droska. Men hennes
mindre skrupulösa syster gjorde mig
sällskap, och ingen i hela salen kunde
se ut att vara mera hemmastadd och
lättare och angenämare till mods än
hon på sin bänk — Bernhard satt i
ett hörn och tycktes med oss dela
äran att vara föremål för publikens
hviskande men därför ej mindre
in
tensiva uppmärksamhet.
Det vore djärft påstå att Gabriel
gjort succés när han steg ned efter
en dryg timmes förklaring af
felaktigheterna i världsmaskineriet och deras
enda möjliga afhjälpande.
Jag fruktar han höll sig någon
pinne öfver deras fattningsförmåga.
Gabriel kan inte säga populära saker
för massan. Hans föredrag skulle ha
HILMA SÖDERBERG
gjort sig vida bättre i Frisinnade
klubben. Där var för många namn och
för fina citat. Och inga gester, inga
höjda tonfall, ingen
reformatorsstämning öfver det hela. Jag vet nu ej om
det skulle ha slagit mera an, men jag
inbillar mig det hade bättre uppfyllt
deras förväntningar, bättre stämt
öfverens med den brandröda färgen på
väggen bakom. Man hade lånat två
standar från arbetarkommunen i
staden och draperat dem kring porträttet
af en skäggig herre som skulle
föreställa Marx.
Jag är rädd att Gabriel gått i
Stockholm och bland böcker och blifvit litet
för fin för att kunna vara en sann
folkets predikare. Han är danad till en
skriftlärd, och det bör han nöja sig
med. Låt mig emellertid säga att jag
var en oväntadt tacksam lyssnare, och
att det i ännu högre grad passade in
på min dam. Hon satt stilla som en
droppe och insöp begärligt under sin
stora hvita plymhatt de ofelbara,
oomkullrunkliga, eviga sanningarna.
Gabriel aftackades af en yngling,
hvars runda landtliga kinder väl
behöfde som motvikt en elegant knuten,
stor och fladdrande mörkröd halsduk.
Det tog en kvart, ehuru han talade
mycket fort.
Han slutade med att uttrycka sitt
beklagande öfver att bestyrelsen icke
kunde, såsom den hoppats, bjuda på
deklamation. En af klubbens
medlemmar, som lofvat läsa några af Leon
Larssons dikter, hade blifvit
förhindrad infinna sig. Och själf visste han
sig vara en så dålig deklamatör, att
han ej vågade försöka.
Tystnad i salen.
Om det var besvikenhet, törs jag
cj yttra mig om — jag vet blott att det
|
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
