Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
752
likt från förr, och känna igen den
gamla hemlukten.
IV.
- Mari i köket tålde inte att man
kom dit. Sedan Victoria flyttat,
började Nina läsa med andra flickor och
för en af de flickornas stora syster.
När hon kom hem igen, gick hon
genom köket och då frågade hon:
»Hvad får vi till middag i dag?»
>Ut med sig!» ropade Mari, då hon
var ond. Men var hon god, sade hon:
»Joho! Luftpastejer! Och sedan
suktsoppa med förhoppningsklimpar il»
Alltid gaf hon precis samrma svar.
Men ve den, som försökte titta i en
kastrull, den lyfte hon tvärt ut, och
hon var alldeles orimligt stark. Lilla
Kaj satte hon på sin flata hand och
höll honom på rak arm. I hennes
rum satt en tafla, föreställande
blommor och gjord af hennes eget och
hennes systers hår; det var två färger
och mycket vackert. Mari var från
Dalarne. När mamma varit borta på
bjudning, fick hon alltid räkna upp
för Mari allt, som varit till supén.
Mamma satt vid sitt bord, och Mari
stod.
>Kära söta»! sade hon när det
varit riktigt fin mat, och det var det
nästan alltid. Mari hade lärt sig laga
mat i kungens kök, men inte en enda
gång hade han kommit dit, och hon
hade inte sett honom. Men en gubbe
från hennes hemort hade varit hos
honom en gång, och när han skulle
gå, knuffade han på drottningen och
sade:
»Du landsens moder, du sitt på
mina handskar!> Och drottningen fick
resa sig och hade mycket riktigt suttit
på gubbens handskar.
Samma gubbe sade till kungen:
>Ser du, jag säg du till alla i landet,
jag, utom till dig och mor dinl!>
»Jag hör det, sade kungen.
Det var inte ofta Mari var på humör
att berätta sina historier. >Kära söta!»
gade hon bara, när man bad henne,
men ibland kommo de af sig själf.
När det varit särskildt god middag
hemma, gjorde barnen tacksägelsetåg
MARIKA STJERNSTEDT
till Mari. Den allra bästa middagen
var kåldolmar och saftsoppa, i alla fall
i Ninas tycke. Macke anförde
tacksägelsetåget. Alla barnen marscherade
in i köket och voro mycket högtidliga
Macke höll tal och prisade Mari för
hennes utomordentliga mat. Sedan
anförde han sången, alldeles sBom när
studenterna sjöngo. Hasse tyckte inte
det var roligt att sjunga, men han fick
belöning af Macke för att vara med.
Macke kunde ge ton med stämgaffel
och var mycket skicklig. Nina
beundrade honom. |
I ett hus, hvilket hörde till sam ma
gård som den, där familjen ’bodde, bodde
Fanjunkaren. Han hade två rum, och
de voro alldeles fulla med antika möbler,
som han samlade. Det bästa
Fanjunkaren visste, var att köpa. Han gick
på torget och passade på, om något
var billigt, och köpte till Mari. Då
kommo bönderna in i köket, ibland
var det med fårkroppar, ibland smör,
eller potatis. På en papperslapp hade
Fanjunkaren skrifvit hvad de skulle ha
betalt, och därunder stod ibland:
Budet får kaffe! — Då förstod Mari, att
Fanjunkaren fått så billigt, därför att
han lofvat gubbarna kaffe, och satte
genast på pannan. En liten stund
senare kom Fanjunkaren själf in i köket
och såg på det han köpt och berättade
allt möjligt för Mari från torget.
» Kära söta > sade hon och hon tyckte
mycket om Fanjunkarens besök. Oftast
berättade han om konkurser, och när
slaktar Andrén gjorde konkurs, måste
Mari gå direkt upp till mamma
och tala om det vidare. Fanjunkaren
sade, att det var dåliga tider, och
aldrig hörde Nina att han sade annat.
Det lät så dystert.
I samma hus som Fanjunkaren, i
ett rum på vinden, bodde hans
brorson Ernst, som också var fanjunkare
och såg lika gammal ut som
Fanjunkaren själf. Bägge voro små och tjocka
med svarta ögon och små svarta
mustascher och pipskägg, men den riktiga
Fanjunkaren var mera skallig. Trots
nu Ernst var en fullvuxen karl, sades
det att han fick pisk af farbrodern,
när han var ute om kvällarna och
gjorde af med pengar. Så fort Ernst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
