- Project Runeberg -  Bonniers Månadshäften / 1911 /
754

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

754

Sofi reste till Amerika, och det blef
en ny husjungfru, som hette Bertha
och förut hade varit på krog — det
sade Mari. Nina visste hvar en krog
låg i staden; det var alldeles bredvid
Stadshotellet, och den kallades för
något förskräckligt fult: Grå lusen.
Där såg också rysligt ut, en så smutsig
portgång, smutsigt ända ut på
trottoaren, och fulla busar och bondgubbar
funnos alltid i närheten. Att Bertha,
som såg så snygg ut och var riktigt
vacker, varit på ett sådant ställe var
obegripligt. Till att sköta småbarnen
kom också en ny jungfru, Maja, som
var mycket fet och beständigt suckade.
Hon talade oförbehållsamt om sin
fästman, som var polis i Stockholm, och
Nina visste numera, att fästman icke
var något hemskt eller ens dåligt. En
fröken, som hon läste för, hade också
en fästman, och Nina samt Ninas
kamrat Hedda hade stått bakom en
dörr för att se, om de förlofvade skulle
kyssas. Nina hade just ingenting med
f’nngfrnrna att göra mer och var inte
ängre rädd för dem. Hon fick gå ut
ensam, och hon lärde sig åka skridsko
och var nere på skridskobanan så ofta
hon kunde.

Nina gick hvar morgon till sin
kamrats hem, men Macke gick i
storskolan och hade lärare. Han ritade
af hur de sågo ut, och Nina hade reda
på dem. Själf läste hon bara för fröknar.
Under rasten fick hon choklad, som
man rörde själf med pulver och socker,
och något så godt hade hon aldrig
fått förut. Hon tänkte på det under
hela timmen förut. Nina tyckte det
var roligare hos kamraten än hemma;
man fick mera göra hvad man ville.
En vinter hittade de på, att de skulle
spela en teaterpjäs.

I våningen ofvanför där Hedda
bodde, bodde doktor Agrelius och
pojkarna Agrelius. Det var de värsta
retstickorna i staden. En gång skickade
Knut, som ändå var fjorton år, ett
kärleksbref uner till Nina under en
rast; men Nina såg, att det var tre
staffel i brefvet och rättade dem med
rödt bläck och stora bockar, samt
skickade tillbaka brefvet. Det fick han!
När nu pojkarna Agrelius hörde, att

MARIKA STJERNSTEDT

flickorna därnere ämnade spela en
teaterpjäs, blefvo de alldeles vilda af
lust att bli bjudna. Men flickorna
slogo råd och ville inte veta af

liusarna. De spelade pjäsen för sina
pappor och mammor och några till,
och under hela tiden gjorde pojkarna
sådant oväsen däruppe att hela taket
skakade. Sedan bestämde flickorna,
att de inte skulle hälsa på pojkarna
ute, men en dag, utan att någon visste
hur det kom sig, lekte de röfvare och
fasttagare alla tillsammans igen, och
sedan retades inte pojkarna så mycket.

Också Macke tyckte om teaterpjäser.
Om söndagarva brukade Macke och
Nina vara hos kusinerna hvarannan
gång, och hvarannan voro kusinerna
hos dem. Man gick strax efter
middagen, föräldrarna och alla barnen,
och när man kom fram, fick man kaffe
och dopp. Macke bestämde hvad som
skulle spelas, ibland tillsammans med
Nina, ibland med kusinen Henrik, som
var mycket bestämd och knyckte på
hufvudet, när han talade. Nina tyckte
mest om att spela Gustaf II1:s mord.
Hon var själf Gustaf III, ty hon hade
fläta, som hörde till, och hennes röda
ytterbyxor liknade en historisk kostym.
I en liten hvit vas, som Mari lånade
från sin byrå, löste hon upp rödfärg
med vatten, och när mördaren midt i
maskeradvimlet närmade sig henne och
sköt, passade hon på att hälla ut den
röda vätskan, men hon måste falla precis
på en utbredd tidning, så att icke
golfvet fläckades. Mamma satt och såg
efter. Ofta voro de stora förargliga
med att ropa anmärkningar om att
akta kläderna, eller dylikt, och ibland
pratade de sinsemellan och sågo inte
på. Nina darrade af förtrytelse. Någon
gång gjorde barnen också tablåer och
då kunde lilla syster Helga, som var
så söt, vara med.

En vår fick Nina följa med sin far
och mor på besök till bekanta i en
annan stad. Efter middagen skulle
alla gå på teatern och se en opera,
ty ett berömdt sällskap var i staden,
och Nina fick lof att följa med för att
slippa vara ensam hemma.

- Nina hade en röd kaschmirklänning
med röd sammet om hals och skärp,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:27:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonnierma/1911/0764.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free