Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Peak, en dallrande blå dröm
mot en brinnande blå himmel,
hade jag gifvit tappt och
domnat af. Den aning af det
kommande, ännu många mil
aflägset, som ändtligen vuxit upp
bakom högpräriens gulbruna
dyningar, lämnade inte min
syn. Jag kände hela min
varelse peka som en magnetnål
mot det hägrande löftet, och
min hvila bars af samma
andakt som genomströmmat de
gångna tidernas pioniärer, då
den falkögdaste ibland dem
varseblifvit den fjärran toppen,
och ropet »land!» ändtligen
höjdes efter många veckors
kringirrande på den döda och
solhärjade oceanen.
När nu konduktören väckte
mig och jag tittade ut, voro
bergen där. De höjde sig
alldeles tvärt upp från slätten och
min fåvitska tanke var: >
Klippbergen? De äro ju
uppenbarligen ett minne från den tid
— eller den evighet — då Vår
Herre var liten och lekte med
sandhögar. Ty Vår Herre var
redan på den tiden större än vi
kunna fatta.>
Allt hvad jag sedan såg af
bergen i fem stater befäste mig
i det första intryck, de gåfvo
mig af gigantiska, om och öfver
hvarandra tumlande sandkullar.
Inte som om deras linjer
voro idel mjuka rundningar.
Sådana funnos också, men öfver
dem = tornade = alltid
himlastormande spetsar. Deras form
var den obestämda toppighet,
som bildas när man låter en
näfve sand sila ned i en hög
ur den slutna handen. Den
49. — 1911
I COLORADO
769
»Sandiga bergen>.
Foto. af förf.
schweiziska alpkedjans naggiga toppighet är af en
fullständigt olika karaktär. Här har man intrycket
af en genom århundratusen gnagd och uräten, från
början mjuklinig kam, under det Klippbergen ligga
där orörda och nyckfulla som de kommo ur Skaparens
lekande hand. Och min tanke blir inte mera fåvitsk
om jag säger, att Vår Herre tydligen aldrig blir för
gammal att leka, hvilket måste innebära en vink
äfven för vår filosofi.
Här sitter jag nu och radar upp en massa stora
ord framför mig och försöker att känna mig
hemmastadd både för egen och läsarens räkning. Det hjälper
Man ser ridvägen, >the trail>, uppefter berget.
Foto. af förf.
>Sandiga bergen>.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
