Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LAGMANSHUS
honom dock ej i den egenskapen så
gränslöst som man skulle kunna tro,
jag är mycket väl i stånd att se hans
fel. Det är i hans egenskap af
människa jag kommit honom nära, och
jag vet att han behöfver mig och
anser mig vara sin enda lycka. Vi
känna hvarandra så oändligt väl och
ingen kan vara lugnare än jag för
framtiden.
Eftersom han är många år äldre
än jag, och därför tycker sig ha ingen
tid att förspilla, vill han att vi skola
gifta oss så snart som möjligt. Jag
har skrifvit i brefvet till mor om allt
som behöfs, mitt betyg och sådant.
Annars har ju jag ingenting att vänta
på, det är bara att flytta till hans hem
eller kanske rättare hans mors. Hon
kommer att vara hos honom alltid,
han är ju enda barnet, och jag tycker
att det blir uteslutande roligt. Tills
vidare känner jag inte henne så väl,
men jag är ändå säker om att det
skall gå alldeles utmärkt. Du vet att
jag brukar komma öfverens med
äldre. Hon är syster till fru
Brandelius, Amys mor, och fastän hon inte
är så rik som denna, har hon en hel
hop pengar. |
Jag vet att mor blir mycket glad
öfver detta, och det är en stor tröst
för mig. Att det varit något mellan
dig och mig har ju aldrig hon haft
reda på. Jag talte också »affärer»
med henne. Etfter allt att döma
kommer jag nu att bli rik, Ferdinand
är ju moderns enda arfvinge och hans
egna inkomster äro för resten redan
nu ovanligt stora. Han är, som du vet,
en uppburen porträttmålare
öfverallt på kontinenten, till och med i
England, där det dock är så svårt
för främlingar att få fotfäste.
791
Att jag då skall stå kvar i mors
testamente, är ju bara orättfärdigt,
och jag har därför bedt henne skrifva
om det. Jag har ju också aldrig gjort
ett enda tag för gårdens skull; jag
har bara fått och fått utan den
ringaste förskyllan och värdighet. Du
däremot ger dig :helt, och om det också
kan sägas att det kommit till dig som
en gåfva, så veta vi alla att bättre
skickad än du är ingen att ta emot
den. Den är så gränslöst välförtjänt.
Mor kan ju endast vara glad öfver
att få ge dig allt.
Tror du inte också att en sådan
gammal gård känner detsamma själf!
Att få komma 1i rätta och goda händer,
få den allra bästa och
omtänksammaste husbonde, det är väl för en
gård samma stora sak som för
lefvande varelser. Från ett ställe där
allt är välskött, där åkrar och ängar
se fulländadt vackra ut, lyser det emot
en alldeles som från en solig och
lycklig människa. Som du ser, gör du
vårt kära älskade hem bara en stor
tjänst med att ha det i din vård, och
du kan vara säker om att det också
kommer att rikligen belöna dig i all
framtid.
Och Paul, som ännu är kvar hos
er! Men det är då egentligen bara
naturligt. Han är nog så känslig som
någon annan för all den innerlighet
som finns på landet — liksom man
vore omsluten i en stor varm famn.
Du vet inte hur jag om nätterna har
brukat ligga och fantisera om allt
detta och längta! Jag har ofta känt en
sådan förfärlig kyla, ogästvänlig och
oförstående. Men så kan stadsluften
bli ibland.
Det skulle i alla fall ha varit
mycket annorlunda om jag haft frihet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
