Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
794
landstingets fyllnadsval. Han lär, som
du nog också vet, ha skummat af
förargelse när han fick höra om
systerns uppträdande på Gabriels
föredrag, men sådant är ju icke något
som hon tar hårdt. Det skulle
verkligen vara bra komiskt om han och
Gabriel komme att mötas i riksdagen.
Till sist ber jag dig vara lycklig
och glad i din värld och glömma allt
som på något sätt kan göra dig
nedstämd. Faster hälsar hjärtligt till dig.
Din gamle vän Bernhard.
XV.
Paul Corvin till sin mor.
Allra käraste moder!
Du är en ängel. Och moster
Madeleine har också fått en tillstymmelse
till hvita vingar — när jag frammanar
hennes bild i ett tacksamt sinne ser
jag tydligt små späda fjädrar sticka
fram.
Hennes bref var upphöjdt,
osjälfviskt, öfverväldigande. Hennes få
återstående dagars högsta önskan var
att du måtte resa hem och vara
samman med dina barn etc. På de sista
två sidorna var hon dock nedstigen
till mänskligheten igen och sitt eget
forna jag. Där kunde hon ej underlåta
berätta mig att ungdomen var
själfvisk i dessa tider, och att mödrars
svaghet för sina barn sällan bringade
godt med sig etc.
Men välsignad vare hon 1i alla
fall! Du kommer hem och stannar
en månad, det är hufvudsaken. Och
under denna tid blir fröken Virginia
HILMA SÖDERBERG
Troil din gäst — dithän manövrera
vi med lätthet och elegans.
Ingen skall märka något, det blir
bara den naturligaste sak i världen
att hon och du på det sättet
tillbringa dagarna samman. Hon är ju
en kär vän i familjen — i hundratals
år ha vi alla känt hvarann, hållit af
hvarann så som bara de benådade
göra, druckit lif och lycka och värme
hos hvarann. Icke passar det oss att
fastna i några löjliga ceremonier. Det
vorre missklädande för oss alla.
Monika är här, som du vet. Vi ha
druckit fostbrödralag och hjälpt
hvarann att tyda lifvets gåtor.
Underförstådt: våra egna.
Nästan dagligen träffas vi. Vår
älskade justitierådinna har en liten
fin rynka mellan sina blå klara
barnaögon. Hon tycker ej jag är god nog
för Monika.
(Tea, som ändå höll så vänskapligt
och moderligt af mig, tyckte ej jag var
vacker nog för deras Magda. Tea var
svag för ett skönt yttre.)
Vid tillfälle skall jag lugna fru
Herlenius. Eller be Monika göra det.
Monika är eljes sig lik. Hon går
om dagarna på Kungliga biblioteket
och blir lärd, och om kvällarna lefver
hon i det offentliga — från Operan
till lokaler vid de underligaste små
bakgator. Hennes bekanta äro många
och växla från dem som blifvit till
genom den medfödda egenskapen att
heta Troil och dem som blifvit hennes
hjärta dyrbara genom den förvärfvade
egenskapen att vara socialist.
Hon påstår sig nu nämligen vara
fullt på det klara med sin
samhällsäskådning. Hon har grundligt tänkt
öfver saken och anser socialismen
vara icke precis det rättaste men det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
