Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LAGMANSHUS
men hvad hjälper det — där jag nu är,
där är jag. Det känns som att vara
instängd.
Det bör väl kallas kärlek. Ja,
naturligtvis är jag kär. Det förefaller
mig som om ingen före mig så klart
vetat hvad kärlek var — hon är ju
inte människa. Om jag behöfde en
Gud att tillbe skulle hon mer än väl
fylla måttet. Men jag behöfver ingen
och vill ingen ha.
Sista gången vi träffades miste jag
all sans och besinning. Jag sade de
vildaste saker. När jag är samman
med henne existerar ingenting annat
för mig, jag är inte mig själf för en
minut. Sådant kan ju vara salighet,
men hvad är den för mig! Jag passar
ej för annat än det lif och de
förhållanden jag själf skapat ihop åt mig.
Kärlek är ingenting för mig, och hvad
värre är, den skulle göra mig svag
och oduglig. Monika Troil är
dessutom ställd ur räkningen, vi ha intet
gemensamt utan allt skiljer. I brefvet
i dag gaf jag henne också till del
gammalt hat, jag visste ej hvad jag
skulle hitta på för att såra henne.
Jag var dum och brutal, men jag njöt
af att få vara det.
Säger jag att vi två icke ha något
gemensamt är det väl en slags
sanning. Men det är också en idiotisk
lögn. Jag har aldrig i hela mitt lif
kommit en människa så nära, det har
varit fullkomligt ofattbart.
Du förstår ju att det inte kan bli
tal om giftermål mellan oss båda.
Världen skulle gapskratta, och det
skulle jag också själf göra. Och en
sådan orimlighet som att hon skulle
vara kär i mig kan ju inte finnas,
fast hon tror att hon är det. Det vet
jag nu. Naturligtvis går det öfver
799
snart nog, men i alla fall tror hon
det just nu. Mitt bref har kanske den
rätta verkan. |
Hvad har jag att gifta mig på!
Det är ju med knapp nöd jag lifnär
mig själf. Hennes pengar? Jag skulle
lefva flott på brukspatron Bengt Troils
pengar? Har du hört något djäfvulskt
befängdare! Mitt enda hopp är att vi
aldrig mer se hvarann. Jag vill ej
under några omständigheter se henne,
den kvinnan har gjort mig obotlig
skada redan.
Kan du förstå mig eller finner du
mig uteslutande dum och rå? Det är
ju icke henne jag vänder mig emot,
henne kunde jag ju ge mitt lif, om
en sådan löjlig bagatell beredde henne
nöje.
Dessutom vore det infamt att
begagna sig af hennes nuvarande
sinnestillstånd. Hvad blefve det för lycka
för henne att dela mitt lif? Jag som
inte har ett enda glädjeämne att
komma med. Själf är jag dyster, tung och
hård och trifs bäst med att vara så,
och mitt arbete kan icke göra någon
glad. Att hon anser sig dela mina
åsikter spelar ingen roll, en kvinna
kan inte lefva på åsikter.
Ja, nu har jag väl varit ärlig. Eller
låt oss säga en svag krake. Jag känner
mig också så eländig som möjligt och
undrar hur nästa steg skall se ut.
Numera är jag ju en öfverraskning för
mig själf; jag som alltid haft mig så
säkert i hand och gått dit jag velat.
Vore jag bara härifrån skulle det nog
gå bättre.
Minns du att jag berättade dig om
ett bref? Det var hon som skref det.
Min läkare och vännen skalden
önska mig till Medelhafvet. För att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
