- Project Runeberg -  Bonniers Månadshäften / 1911 /
817

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KON

”Afton! Var det inte det jag
förstod, att. du skulle komma åt kvälln, ”
sade hon och höll upp trasan. ”Det
gick före dig i dörrn för en stund sen.”

Fällström satte sig bredvid spisen
och lät sitt breda leende hvila öfver
golfvet : ,

”Har du nå i pannan, mor?”

”Ja om det inte blifvit hål i henne
sen jag såg dit sist, så, ” sade hon och
skrattade sitt kurrande strupskratt.

Hon var riktigt belåten att ha
honom här igen. Hur det var, så vardt
det långsamt, om den ene var borta.

Nu fick man väl höra en hel hop uti- :

från. Och så kunde man stiga upp
från skurningen. Ty om man var
renlåten aldrig så, blef man ohjälpligt less
att skura nån längre stund.

”’Ja, den lort som är nu får vara i
fred för mig,” sade hon och rafsade
ihop trasorna. ”Ingen behöfver väl gå
och sticka näsan under sängen och
bordet och dragkistan, precis.”

Och hon såg belåtet utefter den
rena golffläcken, som låg och svettades
och skämdes mellan svarta kanter.

Hon slängde skursakerna i
förstuskrubben och skurvattnet utom bron.

Jesses, hvad hade han med sig här?

Hon öppnade nyfiket på locken.

Färsk strömming! Och gäl! Hvad i

alla hundra väder ville han med gäln?
Det spratt riktiga nyfikenfiskar i
henne. Ty nu visste hon, att han bar
på mer än hon trodde. Hon tog förklät
och snöt sig, skrattade tyst. Hela
hennes rynkansikte flög som ett solspel.
Munnen, som ej hade en enda tand,
gjorde de lustigaste krumelurer: än
tuggade den en duktig limpbit, än
sprutade den ut vatten, än bet den 1hop sig
så att hakan kom mot nasspetsen
Hon skyndade ut i vedlidret och

52. — 1911.

817

plockade ihop lite kvist. När hon kom
in igen, fanns ingen krumelur kvar.
Ögonen voro tomma och blanka, sade
alls ingenting, och underläppen hängde
helt trött.

Hon blåste i glöden och Fällström
höll, afvaktande, hufvudet mot henne.

”Att ni fick lobyggningen färdig så
tidigt!” kastade hon fram liksom på
måfå.

Det var bara denna inledning, han
väntat på. Nu steg han upp från stoln,
trampade ut spottfläcken med foten
och satte sig på sängen.

”Hå, det gick undan, det! Två dar
hade vi domkrafterna där och två dar
ref vi taket och satte närapå en ny
takresning. Och sen kröp det af lite
omsänder, så att i går var det tolf dar.
Och nu har Nordin gamlon lika fin
som en ny.”

”Var det inte nån fler än du där,
inte?”

”Joo! Nicke, dotterson hans, var
där. Men jag ska säga, att så gammal
jag är Sprang jag som en unghingst opp
och ner för stegen. Och där red jag
högst uppe på takåsen och tog emot
stockarna. För Nordin vardt så
hufvudvinglig, han, fast han inte är äldre
han än jag.”

Han tittade triumferande på henne,
tycktes be henne betänka, om hon gjort
det förr, hvilken dundergubbe hon
hade. |

Madam Fällström satte fram kaffet
och figurerade med mun. Så böjde
hon sig ner och knöt skoremmen, och
öronen gingo upp och ner.

”Hvad gaf hon er för mat, madam
Nordin ?”

”Mat? Hå, vi fick färskströmming
med dillbla’n omkring, och det var
då godt ohjälpligt, fettet rann riktigt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:27:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonnierma/1911/0827.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free