Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KON
Nå i Jesu namn!”
Norgus smalt alldeles ihop i
kläderna, matt och besegrad, kröp ihop
vid kohalsen och sysslade länge med
bindslet. Så ledde han kon ut på golfvet
och väntade.
Fällström drog fram börsen. Det
kändes som om han blef tom invärtes,
när han lämnade från sig bunten.
Norgus svängde den två sekunder
mellan fingrarna:
”Stämmer.”
Han sköt både kon och Fällström
före sig ut, tycktes bara vänta på att
de skulle komma ur synhåll — då
skulle han för evigt försvinna i sina
tunnsäckbyxor för att så litet som
möjligt höra förebråelserna från sitt hjärta.
Fällström gick hamnvägen tillbaks.
Hålet, som sedelbunten lämnat efter
sig i hans bröst, fylldes snabbt och
varmt af kon. Gång på gång vände
’han sig om, tycktes inte alls tro på att
den var med, fastän han mest fick dra
den som en klump efter sig.
Det var ingen mer ombord på
ångbåten än däckspojken. Honom fick
Fällström till hjälp.
Det gick ej utan besvär att få kon
öfver landgången. Hon satte stopp med
frambenen, och på de gapande, stela
ögonen såg man hon trodde, att hon
fördes mot en säker och plågsam död.
Först sedan Fällström efter mycket
betänkande nändes ge henne ett rapp af
repet, drog hon försiktigt bakdelen
inom järnräcket.
Fällström gjorde fast i räcket. Så
gick han upp på kajen, tyckte, att det
kändes skönare betrakta henne så där
uppifrån. Människorna som gingo förbi
— hade de vett om hvilket jufver hon
hade?
Nu hände något.
827
En dräng stannade med sin
mjölvagn. Han tog en säck på ryggen och
gick in på fördäck.
Kon stirrade emot honom, ögonen
trängde sig ut. Här var ju döden i
grym och oanad gestalt! Hon kastade
sig åt sidan, föll med hela sin tyngd
mot räcket. Hakarna flögo upp — och
kon utom relingen. Ett ögonblick
hängde hon i grimman. Så blef det
bara ett oändligt plumsande och
fnysande, tills man såg henne, med
hufvudet höjdt som i seger, ge sig utåt
hamnen.
Fällström kände sig ett ögonblick
fastspikad vid kajen. Så ryckte han
sig lös, hoppade ombord:
”Kon har fallit i sjön!”
Däckspojken gapade, tog allt som
en vacker gratisföreställning :
”Maskinisten är och äter frukost,
så nu får ni klara er bäst ni kan.”
Fällström slet lifbojen från en
lyktstolpe, fann genast det onyttiga i detta,
sprang så nerför kajtrappan och ställde
sig på nedersta steget. Med ena benet
gjorde han ibland en rörelse, som om
. han tänkte gå ut i vattnet.
Det kom folk. till: Några busar,
som legat och druckit öl bakom en
vägg, närmade sig, buteljen i hand.
"Hur ska jag bära mig åt? Kon
min är i sjön, ”” sade Fällström, och det
lät så underligt i halsen på honom.
”"Låt kon gå åt helvete, då hon är
så djäfla dum!” skrek en och ett
skalande skratt hördes. ”Se på nötet,
gubbar !”
Man såg.
Kon hade simmat långt ut, for nu
rundt på en fläck. Hon fnyste och
frustade, tycktes njuta af att få sträcka
benen ifrån sig och ligga på något, som
var mycket mjukare än halm. HKörde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
