Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
828 BIRGER
man ner hufvudet — kanske kom man
då ändå mjukare och behagligare till?
Hon dök med nosen på försök, kände
en svalkande kittling i näsborrarna. Så
körde hon envist under, tittade upp
ibland bara, triumferande, med
vattenpärlorna som ett nät öfver sina stora,
dumma ögon.
”Men försök att hjälpa honom!”
sade en herre. ”Far ut med en
roddbåt, åtminstone.”
Ingen rördes — hvarför skulle man
själfmant beröfva sig ett sånt här nöje ?
Fällström hade sprungit upp på en
gård, ref bland ett par brandstegar efter
en båtshake.
En rusig styrman stod i förn på en
ångare vid kajen. Han hörde herrns
ord, fick väl en plötslig vision af en
blänkande medalj — kanske en summa
pengar insamlad på stående fot af dessa
på kajen där? — och så störtade han
sig hufvudstupa i sjön.
Nere i vattnet kom han med ens
ihåg, att han ej kunde simma, vinkade
hjälplöst med armarna och upphäfde
ett vrål.
Två karlar, som efter många
betänkanden beslutat att försöka få kon
j land, måste nu öfverflytta hela sin
räddningsifver på styrmannen. Då de
efter sju sorger hade honom på kajen
hördes ett triumferande rop:
”Si nu går kon åt helvete ändå!”
Det bubblade och frusade därute.
Ur en stor blå ring kupade sig ett par
stela ögon — kanske var det dumt i
alla fall att köra ned hufvudet så där?
Böh — bö – öh — i plötslig ånger
tänjde hon ut halsen för att få nosen
öfver ytan. Så sjönk hon.
En frossbrytning skar genom hela
kroppen på Fällström. Han stirrade
på de vida vattenringarna. Herrn kom
SJÖDIN
och beklagade. Fällström bockade och
bockade, försökte lyssna riktigt. Alla
hade råd att ge nu. Och man kunde ej
låta bli höra på dem, fast de stucko
som knifvar.
Han satte sig på en låda. Allt som
skedde, skedde inne i en dimma.
Kaptenen gick ombord. Drängar körde
fram och lassade af. Människor sprungo
med andan i halsen, skreko och
sprungo igen. Klockan klingade de tre |
slagen. Landgången drogs in. Han :
fick en knuff, steg ombord.
Maskinen dunkade högt, det
minsta, som rördes, gjorde så ondt åt
hufvudet. Nerifrån mellandäck hördes en
gäll stämma. En gumma berättade, hur
geten hennes blifvit jagad af en hund i
skogen och sprungit, tills hjärtat sprack.
Så kär som hon varit i den geten!
Si, hade en tumlare kommit in på
fjärden?
Båten lade till vid en brygga.
”Hjälp till där U” ropade kaptenen.
Fällström tittade upp mot honom.
Jo, visst, han var ju van att hjälpa till.
Men just nu — borde man inte slippa
i dag?
Kaptenens ögon . stodo befallande
rätt ut.
Då tog Fällström i.
Båten gick från brygga till brygga.
Viken buktade sig. Säfven gungade :i
vinden. Här var det ju man själf skulle
stiga i land.
Han vandrade uppför backen.
Rättarns teg, den — — si korna,
hade de inte kommit längre? Nänä,
det var flugor inne i skogen, förstås,
och då ville de stå i skuggan af bråtet
bakom gärdsgåln och hänga.
Där var en sten. Han satte sig ett
tag — varmt i dag!
Han plirade rundt om. Han
pli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
