Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"ZULEIKA:
ETT RESEMINNE AF GUNNAR BRUNIUS.
I.
q 4et är lif och rörelse på
perron3 gen vid bangården i Ungerns
I/ praktfulla hufvudstad. - Den
eleganta Orientexpressen står färdig till
afgång österut, i alla vagnsfönster titta
damer och herrar i hypermoderna
resdräkter fram. Det är emellertid blott få
passagerare, som stiga på tåget i
Budapest, de flesta resandena komma långt
väster ifrån, i Paris och London ha de
sina hemvist.
Jag gör min entré i den charmanta
vagongen i sällskap med min på
nattexpressen Berlin—Budapest förvärfvade
vän, en lefnadsglad son af det
industriella och rika Germany. Dåi vi stufvat in
vårt bagage, gå vi att som andra kasta en
sista blick på det rörliga lifvet på
perrongen.
En gäll hvissling, och
Orientexpres
sen ger sig i väg ut på ilfärden mot:
öster. Människorna vid vagnsfönstren
skingras fort, om några minuter återstå
blott en stor, kraftig kvinna med
kolsvart hår och ögon, mörka som natten,
samt en tydligen mycket ung skönhet
med brunaktig hy, pärlhvita tänder och
en smärt, synnerligen välformad figur.
Den aristokratiskt böjda näsan och det
yfviga, burriga håret bidraga till att göra
hela flickvarelsen till en synnerligen
behaglig och tilldragande uppenbarelse.
Då och då klingade ett friskt och
hjärtinnerligt godt skratt från ungmön, som
underhöll en ytterst liflig konversation
med sin äldre reskamrat.
Det föll mig strax in, att de två där
borta vid fönstret samt min vän tysken
och jag skulle tillsammans bli en
förträfflig sällskapskvartett under den långa
färden till Konstantinopel. Jag yppade
mina tankar för min reskamrat, som till
alla delar hade samma åsikt som jag.
Det var blott frågan, huru vi lämpligast
skulle göra de båda damernas
bekantskap.
Just som vi dryftade detta, hördes
en klangfull stämma alldeles bredvid
mig säga:
»Ot4u allez-vous, monsieur ?»
Jag vände mig om och öfverraskade
mig själf med att rodna lätt, då jag såg
den täcka, brunhyade skönheten
framför mig.
»Je pars pour Constantinople,
mademoiselle,» svarade jag med en lätt
darrning på rösten, det hörde jag.
»Et vous-måéme, mademoiselle ?»
tilllade jag med ett småleende.
»Je suis la méme route, monsieur,»
svarade hon och lät orden åtföljas af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
