Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
872
att du håller af mig med hela din
starka själ — utan därför att jag
tydligare än du ser att vi höra ihop,
och att det vore en stor och
meningslös synd att skilja oss åt. Har du
inte känt hvilken rikedom och lycka
kommit till oss, när vi varit samman !
Allt har blifvit så mycket vackrare
och större. Och det vill du lämna!
Det kan inte vara ditt allvar,
Gabriel. Känner du ändå inte att jag
är nödvändig för dig, att det blir så
mycket krångligare att lefva utan mig.
Och krångligare att arbeta. Jag fattar
ej hvad du menar, när du säger att
jag skulle bli ett hinder — du bör
ju nu känna till hur jag älskar och
vördar ditt arbete.
Så talar du om »offer». Du vet
alltför väl hur stolt jag skulle vara
om jag finge gå vid din sida, dela
din sträfvan, följa dig på alla dina
vägar. Det har aldrig passat mig och
kommer aldrig att passa mig att
lefva som mängden af kvinnor, bara
sitta och vårda privata affärer och
böjelser. Om jag inte lefver med i
de mångas lif och gör hvad i min
förmåga står att hålla det litet ljusare
och renare vill jag inte lefva alls.
Det är min rätt och plikt att skapa
mitt eget öde och handla som mina
egna instinkter bjuda mig — inga
föregående generationer, inga
utomstående ha den ringaste makt lika
litet som rätt att råda öfver mig. Jag
är född så fri som någon. Så fri
som du.
Kanske också friare. Du är ju full
af fördomar. Och gammal dum,
ovärdig bitterhet. Käraste, sådant är ju
bara en börda — intet godt kan
komma från dylik gränslös oresonlighet.
Hvad har jag för skuld i längesedan
HILMA SÖDERBERG
döda människors orättfärdiga
gärningar, jag står väl så långt därifrån
som du. Kunde det skänka dig
tillfredsställelse om du straffade mig för
andras synder! Vi båda är väl
öfverens om, att ingen mera skriande
orättvisa finns än den som låter fädernas
missgärningar gå ut öfver
efterkommandes hufvuden. Och nu vill du
utföra den akten!
De »sociala skiljemurarna» kunna
vi jui all klar logiks namn hoppa
öfver, eftersom vi båda veta att de
ej existera — annat än i några rader
1 ditt bref. Har du någonsin hört att
man i våra tider frågar efter om en
man föddes där eller där, om han
började så eller så! Man gör det
kanske ibland för att beundra — ifall
mannen i fråga haft att själf bana
hvarje tum af vägen. Den som det
förmått måste vara så mycket starkare
och erfarnare än de andra, och det
är ju sådana män det sökes efter.
Om du ser dig om, skall du finna
.dem just där ansvaret är stort och
makten och arbetet.
Hvad så mig beträffar finns det
oräkneligt med unga kvinnor i landet
som befinna sig på precis samma
»sociala plan». Hvad äro de värda,
hvad göra de, hvem känner dem,
hvem tackar dem! De kunde sopas
bort i morgon dag utan att minsta
skada skedde. Om jag anser mig ha
rätt att slippa räknas till deras öm-:
kansvärda skara, så är det ju endast
därför, att jag genom goda makters
obetalbara nåd fått närma mig den
plats, där du och dina likar lefva,
fått andas den atmosfär som låter er
se klart öfver jorden, låter er verka
för en annan tids tillkommande. Det
lilla värde jag har skapas ju helt och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
