Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
874
utan jag skall njuta öfver att ha
författat! Jag fyller ju ändå tjuguett år
först i jul — och författare voro fullt
ut lika öfverjordiskt underbara som
målare bara för några få år sedan.
Allt går så fort. Jag önskar bara
att hela min varelse vore lika kvick
1 vändningarna. Men det är den ej —
det mesta af den har inte hunnit från
Lagmanshus än. Och jag nänns inte
ta det därifrån med våld, kan det
Gudskelof inte heller.
Det är ju också så mycket roligare
att ha ett fädernesland i någon vrå än
att vara utan. Det är ej de
landsflyktiga som äro att beklaga utan
kosmopoliterna.
Jordklotet är ju inte så
öfverväldigande stort, men det går dock ej
att använda det som hvilokudde för
ett trött hufvud. Det blir en för
vidlyftig historia. Man behöfver en vida
mindre fläck, och för mig är
Lagmanshus idealet. När jag blir riktigt
trött får jag komma dit?
Detta var ju så egoistiskt sagdt
som möjligt men just sådan är jag
för det mesta. I en annan värld lofvar
jag att bli bättre; i denna går det
knappast, emedan jag trasslat in mig
för mycket, och hvar gång jag
föresatt mig att börja på komplett ny
ända, har resultatet blifvit ett
förskräckligt bakslag. Det är så dumt
med löften — sutte man ensam på en
obebodd ö vore de väl på sin plats,
men i redan upptäckta och befolkade
världsdelar har man ju att räkna med
de mest oförutsedda fakta.
Eller också skall man heta Monika
Troil. För henne är intet omöjligt.
Om hon ser ett mål med sina klara
ögon, går hon direkt på det. Ej en
enda gång snubblar hennes fot — hon
HILMA SÖDERBERG
bara går och går mjukt och lätt och
så är hon framme.
Om jag nu berättar hvad du ej
vet, så spelar det ingen roll, men en
gång för längesedan såg Monika
Gabriel. Afståndet var säkert rätt stort,
"men nu tycks hon i alla händelser
vara framme.
Detta betyder ej att jag vet något.
Mer än de öfriga som sett dem
samman, menar jag, men det är på sitt
sätt nog. Gabriel är så rörande
betagen, att man inte vet hur försiktigt
man skall stiga ned med fötterna för
att ej störa honom. Jag undrar blott
om de verkligen tänka gifta sig. Och
så undrar jag om inte herr Abraham
får konvulsioner. Världen 1i öfrigt
skulle nog ta det med största ro.
Gabriel är ju faktiskt pamp här i
Stockholm — somligt folk har nästan
delirium, och när han är borta
någonstans samlas de omkring honom som
flugor.
Doktor Corvin gick inte till sängs
valnatten förrän han fick höra
resultatet. Inte bara radikala men
gammaldags hederligt liberala lära ha röstat
på Gabriel. Äfven om man ser bort
från hans begåfning måtte han ha
något som fängslar, vacker får han
väl inte kallas, men jag vet ändå de
som bli betagna i utseendet — Amy
Corvin till och med! Hon tyckte det
var sådan »stil» på det. Stackars Amy,
hon pudrar sig numera så hon är lik
en snödrifva, men det klär henne inte.
Om jag stod i bättre kontakt med
släkten (för korthets skull kallar jag
dem så), skulle jag säkert ha mer
att berätta, men de äro alla så
upptagna med sitt. Pauls bok, som
kommer ut när som helst, lär bli de
svenska hemmens idealjulklapp i år. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
