Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- r - — —
; Jag ha mördat Ruben!
LAGMANSHUS
ögon. Men hoppa blott öfver hvad
som ej låter sig tydas vid första
ögonkastet. Du går därigenom ej
miste om något. Jag skrifver endast
för att ha något att göra. Och för
att du skall få ett klarare lifstecken
från mig än ett par virriga telegram.
Du kan vara alldeles lugn för mig.
Hälsan är ypperlig, jag läser
tidningarna, jag gör långa promenader,
jag äter tre ordentliga mål om dagen.
Att jag ej förr skrifvit till dig får
du förlåta. Försökt har jag emellertid,
men det blef aldrig mer än en första
rad. Jag kunde inte få handen öfver
papperet, emedan det syntes mig så
meningslöst, så ända till groteskhet
meningslöst. Och så visste jag ju att
Ruben skref.
Ja, hvad är mera att säga! Hur jag
betedde mig de första dagarna känner
du ju till genom Ruben. När jag nu
ser tillbaka på dem, stirrar jag häpen
på min egen figur. Tror du mig om
jag säger, att jag kände som kunde
Om jag i
direkta ordalag hotade honom
därmed, minns jag ej. Det enda som
återstod honom var att behandla mig
som otillräknelig.
Jag visste aldrig att mitt lynne
härbärgerade dylik brutal häftighet.
Men den finns ju i släkten. Dock —
den gick öfver. Nu är jag så normal
som möjligt. Innan jag reste från
Stockholm, talade jag ut med Ruben,
vi fingo det klart mellan oss och
resonerade om framtiden. Om hans.
Min är ju ingenting att säga om. Min
plats kan ju härefter aldrig bli annat
än åskådarens.
Du förstår väl, att jag är på väg
ut till Lagmanshus. Jag telegraferade
till fru Ramsell i går att jag kom.
879
Det var omöjligt förstå hvar jag
skulle göra af mig själf — i
Stockholm hade jag ingen mark under
fötterna, och att resa till dig var det
ej heller någon mening med. Som en
naturlig sak kom så tanken att fara
hitut. Jag vet ej hur det är, men en
slags mystisk känsla af hem drar
mig.
Hon finns ju där, men det är ej
för hennes skull. Att råka henne just
nu har jag ingen särskild längtan
efter. Ingen motvilja heller. Jag kan
mycket väl möta henne och språka
om de ting, som nu stå på
dagordningen.
Längtar jag efter någon, är det
kanske Bernhard Ramsell. Jag
behöfver ej precis tala med honom,
men det ligger en sorts
tillfredsställelse i att se honom gå där. Alltid
behärskad och värdig, stark och fin.
— Egentligen är det besynnerligt att
så många gåfvor komma af att gräfva
i jorden. Och ännu besynnerligare
är att, när vi se detta faktum, vi ej
gräfva allesamman.
Det är väl för sent för mig att
börja nu, men jag tycker för
närvarande att det borde vara en viss
idé med att plöja och så och skörda
och däremot ingen alls med att sitta
vid ett skrifbord och konstruera
hjärnfoster.
Min bok är nu utkommen, men
några recensioner ha ej medhunnits.
De komma ej att intressera mig så
mycket att jag orkar läsa igenom
dem. Jag skall föredra att höra fru
Ramsell relatera innehållet i någon
af Fredrika Bremers mest
händelserika romaner. Hon gör det utmärkt.
Jag tittar ut genom kupéfönstret
och finner, att världen ser vänlig och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
