Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
880 HILMA
hygglig ut. Gårdarna anta allt mer
och mer den röda färgen och
knutarna lysa så hvita och klara. Det
är precis som det skall vara. Jag
försöker räkna ut hur de ha det
därinne, och jag tror jag lyckas rätt bra.
När allt kommer omkring har jag
kanske nött ut ett lif i en rödmålad
gård på landet. Eller det kan
måhända förklaras på det sättet, att en
gammal gömd källåder sprungit fram
— på sjuttonhundratalet voro ju dina
förfäder bönder.
Att själfva naturen visar en annan
uppsyn än då jag första gången reste
till Lagmanshus spelar föga roll. Det
ligger dessutom något lugnande i
att se hur den gått in i den stora
hvilan. Den gröna färgen finns ju
ändå kvar i öfverväldigande grad —
det sköta barrskogarna om. De breda
ut sig milsvidt öfver de långa och
. många bergåsarna och glömma till
sist bort sin naturliga kulör för att
ingå förbund med kupolen därofvan.
Landet är fagert här.
Jag undrar ej på att somliga ej
kunna hålla måttan utan bråka tills
de inbillat sig själfva och andra att
SÖDERBERG
det hela tillkommit emedan inbyggar
na äro Guds egendomsfolk. Som jud
borde jag ju spjärna emot dyli
usurpation, men just nu känner j
— om jag känner något, hvilket j
ej är fullt viss om — en enkel oc
stilla tacksamhet. För mig synes vä
naturen nu närmast vara något at
falla tillbaka på, efter att allt öfri
gått i kras, men samtidigt ser jag at
den för annat och bättre folk ka
betyda vida mer.
Hvad tjänar det till att här p
papperet försöka tyda ut hvarför dei
gått just så här. Isynnerhet som de
naturligtvis ej finns någon annan u
tydning, än att vi alla varit föremå
som slumpen spelat med. Att hon oc
Ruben träffades var väl ingenting o
hvilket det stod skrifvet i ödets bo
att det måste ske. Det var väl so
det mesta annat en tillfällighetern:
lek. Att leken sedan är sällsynt v
funnen, blir ju en annan historia.
Farväl för denna gång, käras
mamma, Tänk bara icke för myck
på dina barn i dessa tider. Men glä
dig dock öfver Ruben.
Din Paul.
(Forts.)
R
Sk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
