- Project Runeberg -  Bonniers Månadshäften / 1911 /
902

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

902

inför kanske jämnåriga kvinnor för
att låta dem tvätta sina kroppar.

”Säg mig, Hulda, händer det ofta,
att några utlänningar hittar hit,” faller
det stadsmäklaren in.

”Åja, för ett par veckor sedan hade
jag en engelsman. — — Nej, ligg ner,
så där! — — Jo, första gången jag
kom in kröp han ner helt och hållet
i karet, så jag trodde han skulle rent
bli borta — — Men sedan kom han
igen och badade hvar eviga dag! —
Ska vi ta varmare eller duschen
strax ?”

Stadsmäklaren har badats, duschats,
torkats, klappats under fötterna. Nu
står han i den uppvärmda fotsida
badkappan framför spegeln och liknar sig
vid en pascha. Men det mest
spännande dramatiska momentet återstår : han
skall äfven vägas. Veckans obevekliga
fysiologiska facit skall göras upp. Han

HEJ






.E

?,

|I



DE SOM SKÖTA OM OSS

ser oroligt ned på konvexiteten under
badkappan, där han står som ett
slaktdjur på vågplattformen, medan Hulda
varligt för cylindrarna till jämvikt på
de graderade vågarmarna.

”Åttiofem och sju!”

”Nej, det menar inte Hulda. Då
har jag ju ökat tre hekto sen förra
gången.”

”Ja, det är väl ingenting för en
karl som stadsmäklaren, ” försöker
Hulda trösta.

Men stadsmäklaren går dystert
mumlande tillbaka in i sin hytt.

”Det är punschen, Hulda, den
fördömda punschen! Jag skall lägga bort
den. När jag låg i London — — —"”

Två minuter senare ligger
stadsmäklaren insvept i sin filt, Hulda har
stoppat om honom som en mor — —

Och stadsmäklaren tänker med
bortdomnande välbehag på att hans
land ändå i vissa afseenden står före
andra. För hans minne framstiger en
liten fyrkantig cell på kontinenten.
Betjäningen — en svartmuskig gubbe,
som lämnar en åt sitt öde efter att ha

| visat en ditin. Badkaret — en
urholk
ning i det iskalla stengolfvet, på
hvilket han äfven fick lägga kläderna.
Där fanns minsann ingen möjlighet att
få hvila efter badet, som dock utgör
dess väsentligaste del — —

Det har blifvit tyst äfven i de andra
hytterna. En vattenstråle hvisslar
någonstädes i närheten, mildt, källsvalt,
som en entonig vaggvisa — — Hvar
somnar man in så svalt, så sorglöst

> — och tryggt som på ett svenskt badhus?

Om en halftimme, när Hulda
kommer in och väcker, skall han vara

skall icke behöfva iföra sig den gamlas
sudlade kläder; nej, kyskt och rent




<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:27:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonnierma/1911/0912.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free