Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”SMARAGDKUSTEN”
egen rue de la Paix. Hvarenda liten
sömmerska i Dinard skyltar med att hon
eller han! är »ex-premier» från rue de la
Paixz. Och framför expremierernas butiker
hålla limousinerna, tysta och stadsmässigt
väluppfostrade, i väntan på att få jaga ut på
eftermiddagspromenaderna öfver land’erna
och stämma upp sina sireners
helvetesmusik af barnagråt och krossade hundars
tjut. De där städerna förbjudna sirenerna
är det enda ljud som stör tystnaden på
Smaragdkustens obebyggda delar, och våra
afundsamma och pinade örhinnor utbrista
med kolingen: »hvilket öfverklassens
njutningsmedel>, ödmjukt tacksamma för att
the upper ten förstått att skaffa sig den
angenäma nervkittling, som dessa lugubra
ljud framkalla, — vår ofrivilliga
kollaboration förutan.
Som vi af en händelse glömt vårt
tandagnisslande = fortskaffningsmedel hemma,
taga vi helt beskedligt den lilla
landsvägsjärnväg, som, äfven den försedd med siren,
en ann kan ju vara så god som en ann,
för oss söder ut efter kusten till tredubbelt
kilometerpris mot hvad man är van vid i
Frankrike och med en elegans, som lifligt
påminner om barnrimmens lilla Lasses
åktur med dess »än slank det hit...»
Första hållplatsen är Saint-ÉEnogat,
numera ett slags förstad till Dinard, med
hvars ryktbara villapark, la Malouine, det
flyter samman, ett leende plagehörn med
ett visst litterärt skimmer öfver sin publik
sen Theuriet upptäckte detsamma.
Med nästa hållplats äro vi ute på vida
pré-salé’n, Saint-Lunaire med sina båda
af Décollé-uddens branta klippblock skilda
och hophållna plager. Det är den
tillbakadragna hviloplatsen för samma publik
som bebor Dinard för fullgörandet af sina
sociala plikter. Liksom Dinard och i ännu
högre grad är Saint-Lunaire barn af den
moderna tiden från hinsidan Atlanten.
För en del år sen var byn en sjömansby
som så många andra i Bretagne. Hände
909
Ett grottperspektiv från Décollé-udden.
sig så — onda tungor i trakten påstå det
åtminstone — att en >»färgad> affärsman
i en af de mellanamerikanska småstaterna
blef störd i sin vällofliga näring att i
sardinlådor importera falska banksedlar.
Tullsnoken som upptäckt »smuggleriet» i
fråga själfmördades och affärsmannen kände
ett visst behof att byta om luft. Kom
för sin hälsas. vårdande till Frankrike,
köpte värdelös strandmark och blef
badortskung. De onda tungorna ha
naturligtvis inte rätt — men hurusom helst ligger
hela Saint-Lunaire i händerna på en mulatt,
som för folkfantasien förstås blifvit neger.
I ett välomhägnadt litet stenpalats bor
»negerkungen»> själf med tjugutre i diverse
äktenskap äktfödda barn, och ute i bygden
tala »negerungarnas> mångfald om rasens
prolificitet och feodalherrens rätt. Men
kärleken i bygden till dess »välgörare»
är inte stor. Trots det att marken är hans,
och de stora hotellen äro hans och de bästa
villorna hans och järnvägen hans, är det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
