Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN MOR
Han stoppade ner tian igen, låg
tyst och såg sig omkring. Det var rent
och pyntadt i stugan och löfklädt kring
taflor och väggar, och blommor stod
på bordet, men det fanns ingen
mid
sommarglädje till att se.
Mannen började känna sig tung till
mods och längtade bort. Kvinnan med
de bleka kinderna och den allvarsamma
munnen var som en anklagelse, ty hon
hade varit röd som en ros för inte
längesen, och hon hade kunnat skratta
— du tid hvad hon hade kunnat skratta,
det var så det blänkt och gnistrat om’et.
Nu hade gossen ätit sig mätt, och
hon lade honom ifrån sig.
»Jag skall koka lite kaffe åt dig,>
sade hon, på väg till köket.
Aon gick förbi honom, och han
räckte ut handen efter henne och fick
tag i förklädet, så hon stannade.
»Jag var inte hållen för så dålig en
gång,» sade han.
»Det var inte jag heller,» sade hon
och drog till sig förklädet.
»Om du inte gett vika — jag såg dig
med andra ögon sen.»
»Ja, om jag inte gett vika,» sade
hon trotsigt, >men hur skulle jag kunna
veta, att ord med så mycken tro och
huldhet i var renaste lögnen. Men nu
vet jag det, och nu har också jag fått
nya ögon att se dig med.»
Hon gick ifrån honom ut i köket,
och han såg efter henne med en svart
blick.
» Satans kvinna,» mumlade han och
slog knytnäfven i väggen, så sjönk han
ner mot kuddarna, hufvudet värkte.
Han var i vildt uppror, när hon
kom in med kaffebrickan för att bjuda.
Han ville inte dricka, inte smaka en
droppe af hennes förbannade kok. Hon
stod lugn och oberörd vid sängen med
brickan mellan händerna och flyttade
sig inte.
921
»Du får allt hålla dig stilla,» sade
hon, »för annars kan såret börja blöda
igen. Hvad slogs ni om?»
» Asch,»> sade han och slog afvärjande
ut med handen, >»det var ingenting,
men Erik i Noleby hade brännvin
med» —
Han satte sig upp och tog
kaffekoppen och började hälla i grädde. »För
resten,» tillade han med skadeglädje i
rösten, »för resten var det du som var
på tapeten, så jag fick det här för din
skull.»
Hon satte brickan på bordet och
lade till honom af småbrödet.
»Jaså,» sade hon, »annars höll jag
mig undan i går kväll, så jag trodde inte
jag störde.»
»Det var Erik i Noleby. Han sa’
att jag hade stulit dig ifrån honom och
jag sa att det var lögn — vi va’ druckna
bägge, och så rök vi ihop.»
>Jaså, » sade hon och blodet sprang
upp på hennes kinder, och hon lutade
sig öfver gossens bädd och började
smeka och kyssa den lille. Hvad
brydde hon sig om hvems fästmö hon
varit. . .
xPojken är det,» tänkte mannen,
»pojken är det som tagit hela hennes
håg.» Och det blossade till af
egenkärlek och svartsjuka i hans bröst.
»Jag tänker jag också har lite del
1i honom,» sade han utan att betänka
hur ofta han förnekat det.
»Det vet jag inte om,» svarade hon.
»Vet inte om,» sade han rått och
sköt kaffekoppen ifrån sig på bordet.
»Nej,» sade hon, tog upp gossen
och tryckte honom intill sig, »för det
är jag ensam som fått vaka och sörja
och gråta för honom, långt innan han
var född. Det var jag ensam, som fick
bära smäleken och fördömelsen, och
bara jag som kändes vid honom — han
kan inte vara någon annans än min.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
