Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
940
spelande, hvarförutom de pengar, som
på sådana spel vågas och utsättas,
: «böra confisceras samt tillfalla
angifvaren och skola böterna, hvilka fördelas
tveskiftes emellan angifvaren och
Stora Barnhuset, fördubblas hvarje
gång någon härmed ytterligare
beträdes.«
Gustaf III:s på lyx och öfverflöd,
glans och fest så rika regering
efterträddes nästan omedelbart af sin
motsats. Redan den 1 Januari 1794
utfärdar förmyndarregenten Prins Carl
en «Nådig Förordning till hämmande
af Yppighet och Öfverflöd<, och den 9
Juli 1795 efterföljes denna af en «Nådig
Warning<. Med oro och med misshag
hade majestätert måst inhämta hur
förordningen oförsynt öfverträdes på
flerahanda sätt men isynnerhet
medelst «et inom några månader
öfverhanden tagit bruk och nyttjande af
Caffé samt andre likaledes till
införsel och förtäring förbudne Winer,
Liqueurer och Drycker, såwäl i Wår
Hufvudstad som i Landsorterne.x
Men denna warning gjorde
emellertid ej åsyftad verkan, ty den 6
April 1799 utfärdades ett formligt
förbud mot kaffe. Detta upphäfdes
emellertid redan — eller rättare sagdt
först! — den 6 april 1802 af själfve
sparsamhetskungen Gustaf IV Adolf
i dessa ordalag: «<Wi Gustaf Adolph
med Guds Nåde Sweriges, Göthes
och Wendes Konung, o. s. w.,
Arfwinge till Danmark och Norrige,
Hertig till Schleswig-Hollstein — —
Göre weterligt: at som Wi funnit
omständigheterne sedan Wårt Nådiga
Förbud mot Caffé den 6 April 1799
utfärdades, så hafwa sig förändrat, at
til denna waras nyttjande tilstånd nu
gifwas kan. Altså hafwe Wi härmed
i Nåder welat tillåta Caffés införsel
och bruk emot Tre Skillingars tull
MARY T. NATHHORST
för hvarje skålpund. Det alle, som
wederbör, hafwa sig hörsammeligen
at efterrätta. Til yttermera wisso
hafwe Wi detta med Egen Hand
underskrifwit och med Wårt Kongl.
Sigill bekräfta låtit. Stockholms Slott
den 6 April 1802.
GUSTAF ADOLPH.«
Cafféförbudet gällde införseln af
varan, som en motsats kan då
framhållas ett förbud til utförsel och det af
en sådan nödvändighetsvara som salt.
Saltet importerades vanligen från
Liwerpool, men då
kontinentalsystemet, den planmässiga afspärrning från
England, som Napoleon 1806 påtvang
Europa, hindrade vidare införsel
därifrån — något som ofta kringgicks
genom lurendrejeri — ansåg man sig
redan den 28 Maji 1806 tvungen att
förbjuda utförsel af salt, <förtulladt
eller oförtulladt eller på nederlag«.
Men den 11 April 1809 löstes litet
på detta påbud, i det att Handlandena
strax efter införseln skulle få utskeppa
twå tredjedelar. Emellertid kungör
«Wi, Johan Liljencrantz, Friherre,
f. d. Riks-Råd, Président uti Kongl.
Maj:ts och Rikets
Commerce-Collegium. Riddare och Commendeur af
Kongl. Maj:ts Orden; Så ock Vice
Précident, Riddare af Kongl.
Nordstjerne-Orden, Commerce-Råd och
assessorer+«, att «<Kongl. Maj:t behagat
genom skrifvelse den 20 November
1810 i Nåder gifvit Kongl. Collegium
tillkänna, at, som det vid närvarande
förhållanden är angeläget, at de
förråd af denna nödwändighetswara, som
nu inom Riket finnas, för des eget
behof bevaras, Kongl. Maj:t i Nåder
funnit nödigt, at owilkorligen tils
widare förnya ofwan berörde förbud.«
Fastän inte precis tillhörande
förbudens eller varningarnas kategori
för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
