Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
952
del af honom själf! Jag kunde ju icke
kallas en utanförstående, en som icke
fattade hvad det var fråga om!
Vet du, jag var så föga afundsjuk
när ’hon satt här midt emot mig. Det
föll sig så mycket enklare och lättare
att beundra. Och jag såg också
klarare än förr hvem Ruben var — ingen
jämförelse kan ju komma på tal
mellan oss båda. Förr än du ser
henne själf, skall du ej kunna göra
dig en föreställning om af hvilket
sällsamt fint och starkt material hon
är sammanfogad. Hon hör till dem
som gå sina egna vägar därför att de
helt enkelt ej kunna gå andra — för
henne är det en lika naturlig sak att
med hela sitt lif tillhöra Ruben som
att natten nu bryter in. För henne
är det intet verk af människor att de
två nu äga hvarann utan lifvets egen
oomkullkastliga lag. Den irring på
vägen, som hans ytliga förening med
en annan kvinna innebar, betyder
intet för det stora hela — deras kärlek
är en ensam och fulländad sak för
Sig.
Att »offra» honom på någon plikts
altare har aldrig fallit henne in. Inte
heller honom. Då intet finns att
hembära offret åt, skulle ju en dylik
handling vara totalt ändamålslös, utan
mening och reson.
Från den hade intet godt hämtats
— hvarken lyckan eller det lidande
som berikar. Alla parterna hade blott
stått där i en undrande, ofruktbar
grämelse.
Hvad Virginia känner vid tanken
på Amy är mest mättlös häpnad. En
kvinna som dagligen under många år
varit samman med Ruben utan att
förmå ge eller hämta ett uns af värde!
För Virginia är Ruben den, inför
HILMA SÖDERBERG
hvilken språkets alla stora ord bli
dvärglikt förkrympta och
oanvändbara. Hon skulle helst inte vilja
begagna dem alls.
När hon påstår detta, förstå vi ju
alla att det ej är Ruben det gäller
— ehuru han ju är en fin karl — utan
hennes egen känsla, som tryggt och
jublande bär henne upp till de
himmelshöga bergspetsarna. Men detta
gör ingenting, eftersom det till
öfvervägande del är den egna känslan
älskande lefva och dö på.
Jag ämnar i morgon sända ett bud
med bref till brukspatron Troil och
fru, och fråga om jag får aflägga ett
besök under eftermiddagens lopp.
Det kan ju inte skada att resonera
med folk.
Jag skall lofva dig att vara så
städad och måttfull som en ängel. Nu
sedan mina dikter prisats på tre
spalter i fromhetens och rättrådighetens
organ, bör hvem som helst nästan
våga släppa in mig i sina rum.
Du får snart höra af mig igen.
Din Paul.
XKXIV.
Paul Corvina till sin mor.
Kära moder!
Först:
Jag har flyttat. Ned till
hörnrummet bredvid förmaket där jag har det
godt.
I går afton — det var mörkt och
det snöade ohvggligt, vi tycks
begrafvas i dessa nedvältrande hvita massor
— stötlte jag paå en figur som gick före
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>