Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första häftet - När solen kommer tillbaka: Av Ansgar Roth. Med 9 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förfäder i avsaknad av instrument och
alla insikter uti himlavalvets invecklade
mekanism räkna sin tid och med
erforderlig noggrannhet bestämma tidpunkt för
jul och nyår, tings- och offerdagar? Solen
och månen äro de två stora klockor, som
naturen själv uppsatt på firmamentet till
vägledning för sina barn. Så länge
människorna ännu voro jägare och herdar,
reglerade de sin tidräkning efter månen,
vilkens städse sig förnyande aspekter bilda
en åskådlig och tillförlitlig tidmätare. Snart
kom man naturligtvis underfund med att
årstidernas period ungefärligen motsvarar
tolv månomlopp (lunationer). Så uppstod
månåret, som än i dag ligger till grund
för judarnas, turkarnas och många andra
folks kalendrar. Det är först sedan
åkerbruket blivit en huvudnäring, som solen
och de av den beroende årstiderna bilda
grundvalen för ett folks tidsindelning.
Solåret begagnades av de gamla egypterna,
sannolikt jordens äldsta åkerbrukande folk,
och har från dem via Rom övergått till
västerlandets egendom. Invånarna på
Otaheiti indela sin tid på en gång efter
brödfruktens växtlighet och månens faser
— ett kombinerat mån-sol år således.
Iakttagelsen visade, att tiden mellan två
nytändningar är nära 29 1/a dygn, dubbla
intervallet således ungefär 59 dygn. I
Egyptens äldsta tid existerade enligt en
hypotes ett »annus bimestris» av denna
längd, fördelat i två månader om resp.
30 och 29 dagar. Om åren voro så korta,
fattar man lättare, hur Metusalem kunde
nå en så fabulös ålder.
Efter all sannolikhet hade även de
nordiska folken av ålder månmånader.
Tacitus förtäljer i De moribus
Germanorum om de germanska stammarna, att
dessa höllo sina sammankomster vid
ny-elier fullmåne, emedan de ansågo sådana
dagar särskilt ägnade till ett lyckosamt
företags begynnelse. »Nec dierum
nume-rum, ut nos, sed noetium computant»,
d. v. s. de räkna sin tid ej efter dagarnas,
utan efter nätternas tal, »Nox ducere
diem videtur.» Dygnet begyntes vid
solnedgången — alldeles som i första
Mosebok, där det »vart afton och morgon den
första dagen». Detta är fullt konsekvent,
om månen ensam får reglera tidräkningen.
Ty nytändningen, varifrån den nya
månadens, tunglets första dag, den s. k. primen
räknades, ingick, då nyskäran för första
gången — en å två dagar efter astronomiskt
ny — åter skönjdes på kvällshimlen.
Judarnas sabbat ingår ju klockan sex på
fredagseftermiddagen; det grekiska ordet
för dygn, nykthemeron, antyder samma
ordningsföljd. Uttrycken »fortnight» och
(det nu antikverade) »sevennight» för
fjorton och sju dagar äro anglosachsiska
relikter i engelskan. »Weihnachten»,
»julafton» etc. för att beteckna »dagen före»
får en liknande förklaring. Fullt analogt
var hos germanerna bruket av ordet vinter
för beteckning av är. »Då Jesus var tolv
vintrar gammal» lyder enligt den gotiska
och anglosachsiska översättningen Luk.
2: 42. Såsom ovan berättats, begynte ju
nordborna (och väl också övriga germaner)
sitt år med vinterns inträdande.
Svearna började sitt år vid
»Star-bragdet,» vintersolståndet, då den längsta
natten inföll, isländarnas »hökonatt»,
angler-nas »modernatt». Årets första månad,
jule-tunglet, började med det ny, som var
närmast hökonatten och vars fylle således
inföll någon av de första dagarna i nuvarande
januari månad. Närmast påföljande tungel
var disatunglet, under vilket Disa ting,
allshärjartinget, hölls. Tidpunkten för
detta under hednatiden så viktiga
riksmöte, förenat med stort offer, rättegång
och marknad, bestämdes ända till början
av förra århundradet liksom påsken efter
månens gång i enlighet med följande regel:
»Det tungel, som lyser på himmelen
Trettonde dag jul, är juletungel, antingen
det är nytt eller gammalt. Och det Ny,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
