Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första häftet - Skagen. Till 500-årsjubiléet den 22 jan. 1913. Av Daniel Fallström. Med 19 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De måtte ha lärt sig hålla av
havsstranden och den ödsliga heden, de,
lika mycket som jag. Ty hav och hed
bilda tillsammans Skagen.
"Jag älskar heden här nästan mer
än havet," hörde jag en gång
Karl-feldt betagen yttra. Och för en poet
— till en skald med Karlfeldts
vildmarksläggning — är nog den
egendomligt sköna, fattiga, men i all sin
fattigdom på stämning underbart rika heden
en lika så givande källa till
inspiration och naturdyrkan som havet. När
det skymmer över Skagens hed, och
stjärnorna — sommarnattens
silver-bleka stjärnor — börja tändas, en efter
en, då vill jag se den människa, vilken
icke gripes av naturens mystiska all-
makt. Som i en urskog eller på
villande hav känner man sig ensam i
världsalltet, och denna ensamhetskänsla
föder en stämning mitt emellan
njutning och skrämsel — ungefär någonting
liknande det ynglingen erfar, när han
första gången står öga mot öga med
den älskade.
Hur som helst — den som en gång
sett Skagens himmel, hav och hed
smälta samman till ett, den som andats
in denna underbara, eggande luft, där
havets sälta blandas med doften av
hedens timjan och ljung — den återvänder
också gärna till dessa gyllene
sammetsstränder, över vilka tvenne hav
knäppa samman sina skälvande händer
och viska i kärlek eller rasa i vrede.
f>Grenen», Skagens yttersta udde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
