- Project Runeberg -  Bonniers Månadshäften / 1913 /
61

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första häftet - Flykten. Av Olof Bruno

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vattnar rabatterna. Men det sker
med en min, som om han tänkte:

"Det blir snart regn, så det här
är alldeles onödigt!"

"Nu kommer han! Där — ser
ni inte? Hurra! Hurraaah!"

Det går en rörelse af våldsam
spänning genom den kompakta massan,
som tunnar ut och åter bildar en
svart ring.

"Jag undrar, hvar han tänker gå
ned?" frågar någon.

"Naturligtvis där han gick upp!"
säger en annan.

Det stiger ett starkt sorl af
gissningar och utrop, hvilket som ett
dämpat eko försvinner i rymden.
Händer sträckas uppåt, hattar kastas
genom luften och uppfångas åter.
Näsdukar vifta.

Som en liten svart prick närmar
sig aeroplanet.

Det blir större och större. Snart
kan vingarna skönjas, surrandet af
motorn höras, en man sitta däri.

Nu gör det några hvarf i luften,
och så börjar det en elegant
glidflykt.

Då ökas plötsligt farten.
Snabbare och snabbare sänker det sig.
Man hör motorn arbeta med ursinnig
fart.

Människorna därnere vika
förfärade undan, stelna i skräck. En
och annan skriker till, högt.

Nu är det inte mer än femtio
meter från marken, nu ses mannen
däri med stelnade drag, hård blick,
och med lugna men förtviflade
försök att styra det in i glidflykt igen.

Plötsligt stannar motorn!

Det manövrerar ej längre!

Det blir dödstyst!

Krasch!

Ett enstämmigt, genomträngande
skri. Och som en oformlig massa
ligger den stolta jättefågeln där, en
hög spillror ur hvilken det står en
tjock hvit rök — kring hvilken det
myllrar af människor...

Doktor Adner kommer in i
sjukrummet. Han ser allvarsam ut.

Därinne blir han stående ett
ögonblick. Så går han fram till sängen.

Den sjuke slår upp sin blick.

"Hur är det?" frågar doktorn.

"Å, inte så farligt, som jag trodde,"
svarar Artur Björne. Han ler matt.
"Men det var skada på maskin. En
dyrbar historia, det här! Och
alltsammans berodde på styrapparaten!"

Han ligger lugn. Doktorn
undersöker förbanden.

Så säger han:

"Det är någon, som frågat efter
er. Orkar ni ta emot ett besök?"

Den sjuke ser upp. Det kommer
en glimt af oro i blicken.

"Är det — är det en kvinna?

"Ja!"

Doktorn småler.

Det är tyst en sekund.

"Låt henne komma in," säger
slutligen den sjuke.

Doktorn aflägsnar sig.

Efter en stund öppnas dörren.
Gärda Berge kommer in. Hon går
med smygande steg.

En sekund blir hon stående och
ser på den sjuke.

Då öppnar han blicken.

" Ah är det ni," säger han hviskande.
"Så roligt att ni kom."

Och så skrattar han ansträngdt.

"Här ser ni ett exempel på hur
det går, då man inte lyder goda råd.
Jag borde ha lydt er. Men det var
styrapparaten..."

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:28:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonnierma/1913/0069.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free