Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första häftet - Juvelerna på Gårda. Av Ulrik Uhland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tönt, som om hon läst upp ttt
domslut och såg liksom förväntansfullt på
kandidaten. Han hade stått med det
högra benet slängdt öfver det vänstra
och bytte långsamt om benställning,
så att det vänstra kom öfver det högra.
"Jag har inga så värst känsliga
öron," sade han en hårsmån
urskuldande.
Fru Martha böjde långsamt på
huf-vudet.
"Det är inte det, Fritz, men du är
inte i kontakt — du har dina intressen
på så helt annat håll — du ger dig inte
tid att lyssna — lyssna på den stora
tystnaden — du älskar mest dina
böcker —"
"Kan inte skylla."
Fru Martha tycktes inte ha gifvit
akt på anmärkningen. Hon fortfor
be-slöjadt:
’Fritz, jag är så förfärligt orolig.
Jag har gått på gatorna i ett så
underligt tillstånd. Jag yet inte riktigt, hur
jag har gått — eller hvar —" Hon
sträckte långsamt med halfslutna ögon
och liksom af värj ande händerna ifrån
sig åt bägge sidor och fixerade
kandidaten med en egendomligt stel blick.
"Jag har sett människor komma och
gå som skuggor. Jag har bara hört, att
det har bullrat" —
"Jo, man gör det här i staden,"
sade kandidaten ofrivilligt.
"Och midt igenom bullret har jag
hört som ett rop — jag har hört det
hela tiden — det har inte lämnat mig
en sekund."
Kandidatens ögon slöto sig om igen.
Ansiktet föreföll att sakta bli smalare
och smalare.
"Du förstår, att jag har inte hört
det, inte fysiskt hört det, men jag har
känt det. Min psyke har fått ett bud-
skap. Och alldeles tydligt har jag hört,
att någonting har ropat till min själ:
’Alfhild och Elise’!"
"Hvad?" sade kandidaten tvärt och
öppnade ögonen. Han såg förbluffad ut.
Fru Martha öppnade också
långsamt sina halfslutna helt och hållet, och
det kom någonting af belåtenhet i
hennes fysionomi. Så slöt hon dem sakta
om igen till hälften.
’Ser du, Fritz, när jag vaknade i
morgse, hvad tror du var det första,
jag såg?"
"Att det var ljust." Kandidatens
tonfall var en smula trefvande.
"Fritz lilla!"
Det blef tyst några ögonblick. Fru
Martha såg ut att alldeles försjunka i
sig själf. Kandidaten bytte om igen om
ben.
"På mitt nattduksbord låg det ett
bref från Gårda."
"Så?"
Det låg något af lättnad i
kandidatens röst. Han lät, som om han
började begripa något. Fru Martha
öppnade ögonen.
"Det är Elise, som skrifver. Hon
är bättre nu, men Alfhild är sjuk.
"Det är förfärligt, hvad de äro
sjuka," sade han med omisskännelig
uppriktighet.
"Ja, Fritz, det är verkligen
förfärligt."
Kandidaten satte sig på soffkarmen.
Han såg ut, som om han själf började
må litet bättre.
"Men tacka sjutton för det, att de
äro sjuka," fortsatte han trött och
snörf-lande. "Det skulle hvem som helst
bli, som satt inburad i det där gamla
uggleboet och aldrig Häste någonting
annat än Hemmets läkarebok. Det
är naturligtvis ingen dum bok, men i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
