- Project Runeberg -  Bonniers Månadshäften / 1913 /
73

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första häftet - Juvelerna på Gårda. Av Ulrik Uhland

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

när hon drog upp handskarna ur
sammetspåsen. Men det fanns saker, som
kanske voro roligare att begråta än
att få igen.

ANDRA KAPITLET

Kandidat Fritz Amadeus var ende
sonen till aflidne häradshöfding von
Lake och hans efterlefvande fru, född
Martha Schutz.

Familjen von Lake var en mycket
gammal och mycket aktad
stockholmsfamilj, och häradshöfdingén hade varit
en mycket ansedd man. Han hade
också varit en mycket förmögen man
genom sin fru. Hon hade visserligen
inte tillfört familjen någon i enklare
stockholmares ögon gloriös släktskap,
dotter som hon var till hufvudstadens
rikaste bagare, men behållningen efter
bagare Schutz hade på sin tid figurerat
i tidningarna under rubriken "rikt bo"
med ett tal, som uppväckt den finare
bourgeoisiens sympati. Äktenskapet
hade ansetts lagom lyckligt öch hade
för tjugutre år sedan välsignats med
sonen Fritz, som nu var hufvudman
för familjen och arftagare till en
förmögenhet, som tack vare
häradshövdingens finansiella begåfning blifvit
känd som verkligt ståtlig.

Själf var Fritz von Lake inte känd
som så värst ståtlig. Det fanns folk,
som visserligen följde med tidsandan
och ansågo, att det var orätt med så
mycket pengar på en enda hand, men
å andra sidan beredvilligt erkände, att
så som Fritz von Lake såg ut, kunde
han behöfva hvartenda öre. Och där
han nu gick nedåt Klarabergsgatan,
fanns det ingenting i hans exteriör, som
direkt jäfvade omdömet, om det också
kunde förefalla litet öfverdrifvet.

Fritz von Lake var ingen
imponerande företeelse, men hade heller inte
den förmånen att få slinka förbi som
en alldaglig. Han var ganska lång,
men hans olycka var, att det
öfver-skott, han hade på längden, såg ut att
vara inknappadt på bredden. Det var
någonting dangligt öfver honom. Det
sannaste omdöme om hans utseende,
som någonsin hade fällts, var det, som
fru Eriksson, som tvättade åt familjen,
hade låtit undslippa sig en gång, när
hon grälade med kokerskan Tyra om
en af kandidatens bortkomna skjortor.
Han såg, förbaske mig, ut, som om han
hade gummat ihop sig i alla leder, och
det hade gått upp igen.

Fritz vek långsamt om hörnet uppåt
Drottninggatan. Han hade knäppt upp
vårrocken, ty fast det bara var april
ännu, var det ovanligt ’varmt. En och
annan observatör, som han mötte,
vände sig om och såg efter honom, ty
rocken slog omkring honom på ett sätt,
som mera talade om ledighet än rytm.
Men den anstrykning af komik, som
ovedersägligen vidlådde honom som
helhet, motsades i någon mån af hans
ögon. De rättvisaste af hans bekanta
brukade också medge, att han hade ttt
par djupa och ganska vackra ögon, och
att han såg snäll ut, när han någon
enstaka gång orkade skratta.

Men det var inte ofta, han orkade,
ty han var verkligen mycket trött.
Lakeska släkten hade aldrig utmärkt
sig för någon vidare robust fysik, och
han hade inte heller mycket att skratta
åt. Fru Martha, som, medan
häradshöfdingén lefde, varit världslig och
fallen för umgängeslif, hade vid hans
död totalt slagit om. Hon hade inte
blifvit religiös och hade nog för egen
del lika roligt som förr, men um-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:28:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonnierma/1913/0081.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free