Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första häftet - Juvelerna på Gårda. Av Ulrik Uhland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gängeslifvet gick i en annan fåra. Hon
hade fått ett djupt intresse för det
oekulta, och allt efter som Fritz växte
upp, hade han allt tydligare fått klart
för sig, att det oekulta inte var
någonting att skratta åt. Hela den stora
våningen vid Klarabergsgatan var som ett
enda töckenland af okända och osynliga
makter. Den enda fläkten af vanligt
mänskligt hvardagslif kom från köket,
där kokerskan Tyra var den klippa,
mot hvilken det osynligas vågor
maktlösa bröto sig. Tyra var kvar i huset
sedan "Schutzens tid", och hon hade
stoppat för mycket julkorf för att fästa
sig vid det, som låg bakom tillvarons
kulisser.
Fritz gick just och tänkte på Tyra.
Han hade nyss gått förbi en
synnerligen aptitlig charkuteribod, och det
kunde han aldrig göra, utan att han
kom att tänka på Tyra. Det hade, så
länge han kunde minnas, varit fru
Marthas stolthet att förevisa Tyras
skafferi. Ty om Tyra var en skatt, så
var skafferiet en sevärdhet. Ingen hade
ett så fint skafferi som Tyra. Men på
sista tiden hade makterna silat in där
också. Fru Martha hade i åtta månader
varit vegetarian, och biffstekarna och
blodpuddingarna, som Tyra aldrig
kunde förmå sig att erkänna som
hemska, gjorde henne sjuk med sin
blotta åsyn.
Det kom något snällt i Fritz’ djupa
ögon. Tyra var en hedersrofva, det
hade hon alltid varit. Om det fanns
någon människa, som han säkert visste
stå på hans sida, så var det Tyra. När
han var liten, var det hon, som hade
försvarat honom mot allt ondt. Hon
hade egenhändigt langat upp honom på
spårvagnen hvar morgon, när han gick
i småbarnsskolan, och barnjungfruns
tid hos von Lakes hade aldrig varit
någon nådatid. Han mindes också,
med hvilken fortfärdighet hon kört ut
honom genom köksdörren upp i
vindstrappan, när det varit fråga om smörj.
Ty pappa, fastän stor ekonom, hade
aldrig varit gnidig, när det gällde smörj.
Men pappa hade aldrig älskat att
resonera med Tyra. Tyra var
fruktans-värdt uppriktig. Det gick en legend
om, att hon aldrig hade kunnat gilla
fröken Marthas parti, och att hon ännu
i denna dag tyckte, att fröken Martha
med sina pengar kunde ha fått ett
snyggare namn än Lake. Det skulle också
ha varit Tyra, som från början infört
titeln hennes nåd, för att det skulle bli
åtminstone någon behållning.
Och så var det tant Alfhild och
tant Elise, som Tyra aldrig riktigt hade
kunnat med.
Alfhild och Elise voro de
kvar-lefvande två af häradshöfdingens tre
kvinnliga kusiner. De rådde om ett
gammalt säteri nära Strängnäs, som
hette Stora Gårda, där de voro födda
och alltid hade varit bosatta. Gårda var
en stor egendom, och det hade en
mycket innehållsrik historia. Det hade
händt många märkvärdiga saker på
Gårda. Corps de logiset var så
gammalt, att ingen riktigt hade reda på
hur gammalt. Sägnen talade om, att
det var byggdt före Gustaf Vasas tid,
och att Gustaf Vasa skulle ha gömt sig
där för danskarna. På den tiden skulle
ägaren af Gårda ha hetat Lars Lake,
och släkten Lake hade ända sedan dess
oafbrutet innehaft gården. Det lilla
ordet von framför namnet hade
däremot inte kommit i Lakarnas ägo förrän
under Fredrik den förstes tid och då
till följd af någon merit, som familjen
aldrig talade om.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
