Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första häftet - Juvelerna på Gårda. Av Ulrik Uhland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Kan jag verkligen inte." Fritz
satte sig långsamt i gång, och hon
gjorde detsamma. De sneddade tvärs
öfver gatan.
"Jag undrar, om inte någon snäll
människa skulle vilja bjuda mig på
middag." Hon tittade åt sidan på
Fritz." Mamma reste på
goodtemplar-turné i går och när mamma är borta,
så får jag så förfärligt tråkig mat."
Hon suckade litet.
"Ja, det är inte roligt."
"Nej, det är inte det. Fritz kan
aldrig tänka sig. Jag tror inte, Augusta
lagar till någonting nytt mer än en gång
i veckan. Om hon åstadkommer en sak
till söndagen, så räcker den i åtta dar.
Hon har en alldeles gräslig förmåga att
göra någonting, som hon kallar för
stufningar." Hon nästan stannade på
trottoarkanten och tillade bevekande:
"Snälla Fritz, kan jag inte få följa
med hem till tant Martha?"
"Jag tänkte just fråga, om Magda
inte ville det."
"Tack, det är just det, jag vill, fast
man får naturligtvis lof att preludiera.
Hur dags är det nu igen, ni äta?"
"Klockan fem."
"Då kan jag ringa på hemma hos
er och tala om, att jag inte kommer.
Det skall bli förfärligt skönt."
"Och jag går in här och köper en
blomma till bordet," sade Fritz. Han
stannade.
"Ja, men jag vill gå med. Annars
purra de på Fritz någonting
ålderstiget, som tappar alla bladen i såsen."
Fritz öppnade dörren till
blomsterbutiken, och hon fladdrade in, ledigt,
men litet öfverlägset, som det var
hennes vana i butiker.
Magda Möllers pappa hade varit en
af Skånes mera kända, stora landtbru-
kare. Vid sitt frånfälle för två år sedan
hade han efterlämnat änka och den
enda dottern Magda, hvilka sedan dess
varit bosatta i Stockholm. Fru Möller
var en på det sociala arbetsfältet mycket
känd och uppburen dam, och Magda
var just som bäst i farten med att
för-värfva sin egen personliga berömmelse.
Det hade på sista tiden varit en offentlig
hemlighet, att det var hon, som skref
modekåserierna i "Tidning för
Sveriges sportkvinnor" under signaturen
"Parisienne", och hon var dessutom
känd som tennisspelare och ryttarinna.
För resten var det just ingen sportgren,
hon föraktade att excellera i, utom en
enda, och det var att åka skidor. Det
var just det, Fritz kom att tala om,
när de gingo upp från Drottninggatan.
Magda hade valt ut en utmärkt vacker
syren, och han bar det stora
silkespapperspaketet försiktigt.
"För att jag tycker, det är så grymt
landtligt," sade Hököpingerösten
särdeles bestämdt. "Antingen lappdräkt
eller sweater. Lappdräkten börjar nu
gudskelof bli gammalmodig, men
swea-tern är inte bättre den. Och så har man
den där gräsliga yllemössan. För resten
är det tråkigt. Först skall man larfva
ett par mil, innan man kommer till en
backe, och när man har tagit den, så
är det två mil igen. Egentligen är det
bara besvärligt. Inte originellt för fyra
öre."
"Originellt? Är det det, som Magda
prompt skall ha?"
"Precis. Jag kan inte göra
någonting, som inte är originellt eller
åtminstone någorlunda spännande. Hade
man inte spänningen, så vore hela lifvet
som att stå i spisen och koka buljong.
Och jag kan inte tänka mig någonting
gräsligare." Hon mönstrade med kylig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
