Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första häftet - Juvelerna på Gårda. Av Ulrik Uhland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppmärksamhet en flicka, som kom
ut från gymnastiska centralinstitutets
lilla port. Flickan gick med ovanlig
spänstighet, men hon hade femvådig
kjol och en smula illa medfarna kängor.
Magdas mörkblåa ögon sögo utan
ansträngning in alla detaljer.
"Det är många, som aldrig få göra
annat än koka buljong." Fritz böjde
sig litet för att svepa papperet, som
ville flaxa upp, bättre kring syrenen.
"Tråkigt för dem, det. Jag skulle
aldrig göra det."
"Men tänk på alla, som inte kunna
få välja."
Magda böjde en smula nådigt på
hufvudet för en kavallerilöjtnant, som
gick på den motsatta trottoaren.
"Snälla Fritz, det kan alla. Jag blir
alldeles sjuk, när jag hör sådana där
invändningar. Att det är så många,
som koka buljong, beror på, att det
är så många, som vilja koka buljong.
De äro födda enkom för
buljongkokning."
"Det tror inte jag," sade Fritz
lugnt.
"Ja, men det gör jag." Magda
skakade litet på sin muff, för att den
inte skulle se så platt ut. "Och det
skulle Fritz också, om Fritz hade min
mamma till mamma. Jag skall tala om
för Fritz, att när mamma har suttit och
syltat in mig i sina sociala orättvisor
i en kvart, så känner jag mig alltid
som en gammal hallonmask. Jag vet
absolut, att jag är född för att äta hallon,
men inte för att bli sylt. Och har jag
inte rätt kanhända?"
"Jo. I all synnerhet som Magda
har den fördelen att tala som en
hallonmask utanför burken. Men för resten
skall jag be att få bjuda Magda på en
liten spänning." Han drog sig åt sidan
för att låta henne gå före in genom
porten. "Det kommer en herre och
hälsar på oss klockan sex."
"Så? Hvad då för en?"
"Det är just det spännande. Magda
får väl se. Men det är verkligen en
ganska originell herre. Jag skulle tro,
att Magda aldrig har sett maken."
"Pyttsan," sade Magda lätt, medan
hon ringde på klockan.
Fru Martha satt i den röda
schagg-emman vid fönstret i hvardagsrummet.
Hon hade suttit absolut stilla i öfver
en kvart och betraktat den förgyllda
gamla väggklockan öfver spelbordet.
Det var en antik klocka, som under
långliga tider hade suttit i salen på
Gårda, och som hade den
egendomligheten, att det ofvanför urtaflan satt ett
timglas, hvilket vändes på laga tider
genom en mekanism i verket. Hon
satt och stirrade på timglaset. Just som
hon suttit som bäst och broderat på sitt
servettetui nyss, hade det händt henne
någonting underligt. Någonting, som
hon inte kunde förklara, hade tydligt
sagt henne, att när timglaset nästa
gång hade runnit ut, skulle någonting
hända. Och nästan i samma ögonblick
som de sista sandkornen trillade ned,
ringde det. Ja, Fritz förstås, eftersom
klockan var fem.
"Nej, men så underligt." Hon
reste sig upp litet dröjande och lade
ifrån sig handarbetet öfver fajanskrukan
med solfjäderspalmen. Hvem var det?
Var det Magda Möller? Ja, visst var
det Magdas röst.
"Det är bara jag, lilla tant," sade
Magda i dörren. "Det har gått så långt
med mig nu, så jag har börjat gå på
matdagar."
"Så utmärkt roligt, lilla Magda."
Fru Martha gick emot sin gäst med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
