Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Ur Stockholmsmaskeradernas krönika. Av Herman Glimstedt. Med 22 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»en mängd Jungfru-Mamseller eller
Mamsell-Jungfrur springa af och an
till påseende såsom de passade upp,
men vid nogare betraktande
sysselsatta med maskernas åskådande och
courtoisies hållande», framhållas de
dyra matsedelsprisen samt frånvaron
av svagdricka och öl, vilket vållade
att »den som var törstig måste åtnöja
sig med att dricka Porter för 40 sk.
buteljen. — — Då nu Entréen kostar
1 Riksdaler 16 sk. och en kostyms
hyrande 2 Riksdaler, en hyrwagn fram
och tillbaka minst 2 Riksdaler Banko,
så tycktes detta nöje ej kunna blifva
frequenteradt af andra än rika
personer. Om därigenom det åsyftade
ändamålet, att sällskapet bör utgöras
af blott bildade personer, äfven
härigenom vinnes, vilja vi ej bedöma.
Framtiden lärer nog utvisa det».
En besinningsfull röst från år 1830
synes dock jäva den antydda profetian,
i det att Granskaren då talar om dessa
maskerader, »som erbjuda så mycket
lockande och som af många skäl äro
så talrikt besökta och som här i
Stockholm blott ha tvenne fel: att för den
mindre bemedlade medelklassen vara
nog dyra, och att under den strängare
årstiden kunna blifva nog vådliga för
helsan». I övrigt betygas publiken
såsom bestående av »skickligt och
anständigt folk», vilket visades ej blott
av mängden av vagnar, »utan än mera
af den fria, men anständiga och
be-lefvade glädtigheten».
Det enda som ger Granskaren
anledning till kritik är den utanför
operahuset samlade hopen, som
»under skojande, skrikande och hurrande
anhålla hvar mask, både åkande och
gående, samt i synnerhet betedde sig
i hög grad otidigt och oskickligt, utan
att sådant af den nog klena
bevakningen på stället kunde hindras».
Samma anmärkningar äro ständigt
återkommande vid alla följande
operamaskerader ända till 1880-talet, trots
att senare en särskild träbarriär
timrades till skydd mot mängden.
Under Karl XIV Johans tid, intill
1840-talets första år, upprepades
liknande maskerader, ibland med några
års mellanrum, men ibland också med
ett antal av ända till fyra under ett
och samma år, av vilka den första för
säsongen kunde gå av stapeln redan
i oktober. Då och då omtalas i
karnevalsreferaten — alldeles som nu för
tiden — en del extra agremanger, med
vilka publiken skulle lockas. Någon
gång ingick en lottsedel i biljettpriset.
»Vid tolfslagets dånande,» berättar
Aftonbladet, »sänkte sig det bekanta
molnet ur Cendrillon (en féeriopera), uti
hvilket syntes en Lotterikommissarie i
habit habillé lika med den som
nyttjades vid sista balen i Tuilerierna,
hvilken utropade de numror, som en
liten hvitklädd Fortuna vid hans sida
utdrog ur ett lyckohjul.» Senare
arrangerades ibland någon
Bellmans-procession. Eller man annonserar:
»Emellan de allmänna Dansarne
komma de af balettmästaren Selinder
komponerade nya Francaiser att utföras
af ett visst antal härom särskildt
anmodade Karaktersmasker, hvilka äfven
deltaga i de Polkor, som af Balgästerna
allmänt dansas.»
Medan förut teaterdirektionen stått
som inbjudare, gåvos under Oscar
I:s första regeringsår några baler,
anordnade av privatpersoner och
annonserade under namn av »Konsert med
Mäskerad-Bal». Arrangörerna voro
konditor C. E. Pohl, innehavaren av
det på Arsenalsgatan, mitt emot
operahuset belägna schweizeriet, samt
musikdirektören Anton Schnötzinger från
Wien, som gjort sig populär som an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
