Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Ur Stockholmsmaskeradernas krönika. Av Herman Glimstedt. Med 22 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
talas en kadrilj av fornnordiska
kämpar och sköldmör, anförd av en bard
med gyllene harpa. Den friska
nordiska gruppen, som i sitt nyfiket
beskådade »Valhall» superade på gris
med gyllene tryne och vid horn med
fräsande mjöd, sades vara komponerad
av en framstående konstnär, med
vilken troligen åsyftades August
Malmström. I
Från en av dessa
militärmaskerader stammade ett kungligt
bon-mot, som senare säkerligen blev en
värdefull tillökning i
balkavaljerernas arsenal. En ansenligt
dekollette-rad dam blev, berättar Edv. Edholm
i sina minnen, av konungen tillfrågad,
vad hon föreställde. Då hon svarade
»vintern», följde genast repliken: »då
måste det vara barvinter».
För den stora Stockholmspubliken
blev emellertid återupplivandet av
operamaskeraderna ett av tidens
största nöjesevenemang. »Den elegantaste
och gladaste tillställning Stockholm
någonsin skådat,» skrev Claes
Lundin i Ny Illustrerad tidning, om den
första av dessa baler, som hölls den
12 januari 1867.
Entrébiljetten betingade ett pris av
5 riksdaler. Dansen började kl. 9 och
avblåstes kl. 2. Den del av salen,
som utgjordes av scenen, omslöts av
en pelardekoration, i fonden av vilken
orkestern med direktör F. W.
Ringvall som dirigent hade sin plats.
För-friskningar serverades i stora foajén
och på Barntheatern, med konditor
Lagergren och dåvarande
operakällarmästaren Th. Blanch som värdar. På
Barntheatern utfördes konsertmusik
av den Zedelerska orkestern. Supé
serverades såväl i den för sina
vanliga gäster stängda Operakällaren, där
taffelmusik utfördes, som i Blanchs
festvåning 1 tr. upp.
Långt i förväg talade herr och fru
och fröken Stockholm inte om annat
än den stora händelsen, som var ny
för en hel generation. Det blev en
så febril efterfrågan på allt som hörde
till maskering och kostymering, att
man dagarna närmast före ej till något
pris kunde uppdriva en svart mask,
peruk eller lösskägg. Mången fick så
nöja sig med att karikera sitt
ansikte med en tarvlig lösnäsa.
Utanför operahuset, som »strålade
så gladt midt ibland snödrifvorna»,
samlades den stora kvällen så täta
rader av vagnar och täckslädar, att
de snart växte ut åt torgets sidor
längs Rosenbad och långt uppåt
Drottninggatan. Denna rusning — balen
besöktes av minst 2 500 personer —
vållade mycket riktigt en kolossal
trängsel och mångahanda obehag både
vid ankomsten, under dansen och vid
superandet. För dansmarskalkerna
— i denna egenskap fungerade
åtminstone vid den närmast följande
operamaskeraden Gustav Fredrikson och
Svante Hedin — var det säkert ett
styvt göra att vid fransäserna ordna
dessa böljande massor i två rader
från fonden till den k. logen.
Men roligt hade man ändå. Hela
Stockholms »beau monde» var där. Det
var? intygade Lundin, en finare societet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
