Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Ur Stockholmsmaskeradernas krönika. Av Herman Glimstedt. Med 22 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och säg honom, att han ej var den
enda, som var full i går.»
Efter Karl XV:s tid skulle det
dröja ända till den 5 mars 1878, innan
operadirektionen åter lät arrangera
någon maskerad. Av yttre
anordningar skola endast nämnas ett par
detaljer. Till ingången åt Gustav
Adolfs torg passerade man genom en
häck, bildad av en avdelning
livgardister. Genom det under namnet
»Andalusiskan» kända scrrweizeriet
inträdde man i teaterförstugan, som
var inredd till kapprum. I farstun
bredvid blåste militärmusikanter i
någon sorts medeltidsdräkt marscher,
och engelska sjögastar dansade
sailor-boyspolka. Rakt fram genom väggen
kunde man sedan fortsätta sin väg in
i Operakällaren eller också följa stora
trappan uppför, som var mattbelagd
och dekorerad med växter. Här kunde
man sedan taga vägen till k. logen —
då belägen i bakgrunden — från vilken
man trädde ned i balsalongen. Till
vänster om scenen hade Josef Leja
slagit upp en butik med
maskerad-artiklar. Det var fortfarande Ringvall,
som anförde musiken, och detta efter
följande program: promenadpolonäs,
vals, fransäs, polka och polkamazurka.
Balen avblåstes kl. 2, »ej så —
upplyste Aftonbladet — nachspilet på
Operakällaren».
Det oblida öde, som att döma av
tidigare omdömen varit
operamaskeraderna förutbestämt, skulle nu
fullbordas. Visserligen skildras den första
ganska entusiastiskt, men redan efter
den andra, någon månad senare givna
balen blev det annat ljud i skällan.
I referaten talas om att publiken var
»blandad», och snart konstateras »den
anstrykning av ’folknöje’ som dylika
offentliga tillställningar hava svårt att
frigöra sig ifrån». I riksdagens andra
kammare anfördes bl. a.
operamaske-raderria, »dessa anstötliga
tillställningar», såsom ett skäl för
nedsättning eller rent av indragning av
teateranslaget, vilket redan förut decimerats
med anledning av Operans
Offenbach-föreställningar. K. teatern hade, såsom
en bemärkt riksdagsman uttryckte sig,
»börjat uppträda täflande med en
person på Söder — jag tror han kallas
för gubben Wallman — uti att gifva
maskeradbaler, en täflan, som jag
omöjligen kan finna ingå i en k.
teaters uppgift och som jag högeligen
betviflar kan anses bilda och
förädla ...»
Då operateaterdirektionen år 1880,
året efter denna riksdagsdiskussion, i
vilken ej en enda röst höjts till
operamaskeradernas försvar, dristade annonsera
en liknande tillställning, fördömdes
detta i de flesta tidningar, som
varnade direktionen för att för en
inkomst avi lyckligaste fall 5—6 000 kr.
sätta hela teateranslaget på spel. Som
maskeradernas försvarare uppträdde
endast Posttidningen, understödd av
Nya Dagligt Allehanda, vilka
förmenade, att »på själfva maskeradbalerna
å Stora teatern ingen klagan sports
öfver brott mot ordning och sedlighet»,
varjämte anmärktes, att
»maskeraderna skaffa arbetsförtjänst åt tvätterskor,
sömmerskor m. fl.».
Trots protesterna ägde maskeraden
rum, men den blev också den sista i
Gustav III:s hus. En bal i civila
högtidsdräkter gavs där dock den 11 mars
1882 för k. teatrarnas artister och
skildras som mycket lyckad. I det nya
operahuset hölls, som man erinrar sig,
såsom ett led i Pressens vecka en
lysande maskerad i maj 1901.
Det är som bekant tre karnevaler
som under de sista decennierna blivit
fasta institutioner i Stockholms nöjes-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
