- Project Runeberg -  Bonniers Månadshäften / 1913 /
117

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Duvor. Av Alfred Anderson. Med 20 bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

av våra förnämsta »köttduvor»,
lämnande ett gott och värdefullt kött,
varför hon även på grund härav är
förtjänt av allmän odling.

Vi nämnde nyss, att brevduvan har
betydelse för militära ändamål. Vi ha
redan i vårt land en förening för det
ändamålet att tillvarataga brevduvans
värde för vår armé. Föreningen
»Svenska Brevduvoföreningen Militärpost’»
arbetar på att framodla brevduvans
bästa egenskaper, långflygningar och
förmågan att från de mest skilda och
avlägsna platser taga sig åter till sitt
hem. Denna förening borde varmt
understödjas av våra myndigheter, som
borde lämna anslag till avelsstationer,
där brevduvor odlades, i stor
utsträckning och där de erhöllo den bästa
möjliga »uppfostran» för sina viktiga
värv.

Fig. 19 o. 20 visa oss bilderna av
engelska och tyska
utställningsbrev-duvor, idealbilder som visa i vilken
riktning aveln bör bedrivas, om man
vill eftersträva förstklassiga djur.

Aveln. Valet av avelsdjur är här
det viktigaste och man måste först ha
klart för sig, om man vill bedriva
uteslutande sportavel eller om man önskar
förena nyttan med nöjet och från
duv-aveln även erhålla några slaktdjur.

Sedan man gjort sitt val, måste man
vid inköp av djur se till att få goda
sådana från pålitliga och kända
uppfödare. Dessa vilja nog ha till synes
stora summor för goda djur, men de
lämna däremot garanti för god vara.
Man bör börja sakta, med t. ex. ett
eller två par och så utvidga sin
»rörelse» efter hand som man får
erfarenhet. Man bör dock aldrig börja med
mera än en ras förrän man fått en
viss erfarenhet.

Parningen. Duvorna leva i »engifte»
men de se ej så noga på om »makan»
är just av deras egen ras. Alla
duv-raser kunna para sig och få en
kraftig och god avkomma, men som
uppfödarens mål oftast är ett annat, så får
man, om man har flera olika raser
samman, ingripa och använda parningsbur,
så att djur av samma ras bliva parade.

En viktig sak är att de djur, som
paras äro obesläktade, ty av inavel får
man aldrig en kraftig avkomma.

Cirka 8 dagar efter parningen
brukar honan i regel lägga det första
ägget. Reden göra djuren själva i
ordning, men man må se till att redet före
ruvningen är väl rengjort och att i
närheten av duvans bostad finns tillgång
till fint hö eller fin halm som duvorna
kunna ordna sitt bo av. Eedan andra
dagen efter första ägget brukar duvan
lägga sitt andra ägg och i enstaka
fall en dag härefter ytterligare ett
tredje ä>gg.

Ruvningen börjar omedelbart och
hanen är alltid behjälplig med denna
samt avlöser regelbundet honan vissa
tider på dagen.

Efter 17 å 20 dagars förlopp börjar
den lille ungen att vilja arbeta sig ut
ur ägget och sedan skalet väl är
genombrutet, går detta ganska fort och lätt
och i vanligheten utan hjälp. Skalen
kasta duvorna själva genast ut ur
redet.

Ungarnas uppfödning. Den nyfödde
duvungen är den fulaste syn man nästan
kan se, så rar som han sedan blir när
fjäderskruden börjat växa ut. De små
ungarna som äro mycket hjälplösa födas
så gott som nakna samt blinda. På
tredje dagen öppna sig ögonlocken, men
först 8 ä 10 dagar efter födelsen kunna
de se ordentligt. De tvenne första
dagarna erhålla ungarna ingen mat
av sina föräldrar, som sedermera mata
dem med en vit mjölkaktig vätska
»duvmjölk», som de stöta upp från
krävan och som ungarna mottaga
genom att sticka sitt näbb ned i
föräldrarnas hals.

Dnder cirka 8 dagar ruvas de små
ungarna ständigt av föräldrarna,
härefter endast stundtals om dagen och
snart endast om natten och då av
modern. Efter 8 dagar upphör även
matningen med »mjölk», som ersattes med
korn, vete, majs, vicker, ärter e. d. som
föräldrarna själva ätit.

Efter omkring tre veckor upphör
all ruvning och då börja vanligen
föräldrarna åter para sig och honan
lägga ågg. När detta skett, är det hanen
som sköter om ungarna, som fortfarande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:28:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonnierma/1913/0125.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free