- Project Runeberg -  Bonniers Månadshäften / 1913 /
122

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Slagrutan och mineralkompassen. Utslaget en samverkan av aning, inbillning och omdöme. Av Carl Ivan S. Wennberg. Med 2 bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

råder Sigurd Fafnesbane att å barken
å grenar, som mot öster luta, rista de
runor, som skola bota sjuka och hela
sår (Sigrdrifumal).

Först med hasseln (i Östergötland)
talas om gaffelform — förut spö, äfven
"peksticka".

I vissa trakter i Tyskland imiterar
slagrutan en människa eller guden själf
och döpes samt namngifves. Från Ydre
i Östergötland omtalas invigningen af
slagrutan på följande sätt:

Torsdags- eller söndagsmorgon
innan sol uppgår, tager man naken en
"klynning flogrönn" med roten, viger
henne vid sig medelst att föra henne
3 slag "ansyls" kring kroppen och 3
slag under vänstra låret, hvarvid man
säger:

"Ja§ viger dig vid mig, att du skall
lyda mig och utvisa guld, silfver,
malmer och annat i namn F: s och S: s
och H. A:s."

Därefter skulle man gå till en
"åderkälla" och döpa rutan 3 gånger med
uppläsande af nämnda vigselformulär.

Om Helge-Thors källa heter det:

Thor lät vattnet i Småland springa
af grund.

God makt hade han.

Det botade en blind och i samma
stund det heliga namn. —

Slagrutekonsten bedrifves och
omhuldas hufvudsakligen af oskolade
människor utan större anseende och blir
därför jämförelsevis ofarlig.

Men undantag gifves då konsten
bedrifves såsom jobberi och under
religiositetens täckmantel.

En pastor F., som florerat vida och
misslyckats kapitalt i Bergslagen och
olika delar inom landet, bedrifver
sedan åratal denna tvetydiga näring till
mer eller mindre allmänt åtlöje för alla

utom intresserade troende, hvaribland
äfven sådana meningsfränder, som
borde begripa bättre.

Vår pastor kom en dag.till ett
Värmländskt bruk, där han, intet ondt af
andra anande, af den fintlige och
geologiskt bildade disponenten fick i
uppdrag att bestämma malmkvantiteten i
de medelst underjordisk drift bearbetade
malmförekomsterna. Disponenten
lyckades genom fintlig handledning att
af-slöja slagruteprästen, så att han angaf
de största malmerna där föga eller
ingen malm förekom och vice versa.

"Kan pastorn säga mig huruvida
jag törs räkna med att få bo kvar i min
stuga här, så att inte ingenjörerna en
vacker dag komma och säga att malmen
går fram här under. Det vore föga
behagligt," sade disponenten till den vid
middagsbordet sig förplägande
slagruteprästen. Pastorn lät genast vidjeklykan
göra sitt slag i saken; den förblef
opåverkad.

"Ja, det kan jag lofva disponenten,
att ingen fara föreligger, ty här finns
ingen malm," så talade profeten.

Disponenten tog nu fram
gruf-kartan och visade att just största
malmen vore belägen under bostaden.
Malmprofeten blef i hög grad förlägen
och försökte ursäkta sig med ett
"felslut".

Han rutade om igen, och si det
drog väldeliga .. .

Vi skola nu höra några ryktbara
författare och vetenskapsmän i
slagrutefrågan. Agricola yttrar på sin tid
ungefär följande:

Slagruteoperationerna äro beroende
af inbillning och humbug.

Linné:

"När så war beställdt, går jag ner
till mitt sällskap, berättar att jag gömt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:28:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonnierma/1913/0130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free