- Project Runeberg -  Bonniers Månadshäften / 1913 /
138

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Skogshuggarna på Gillinge Av Sigfrid Siwertz

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hemvävt tyg och hade en rutig schalett
neråkt i nacken. Hennes hår var mörkt
och ögonen bruna och livliga. Och hon
log åt Prinsens svarta pannlock och
Generalns tandlösa mun och
Kornettens sommarkostym. Detta leende var
mycket vackert och oberört. Hos en
liten ombonad och bortskämd
herrgårdsflicka skulle det varit lika naturligt som
en blomma i en rabatt. Men vad levde
det på här ute i dystra skogen i denna
bistra och ensliga gränstrakt mot havet?
Hur hade det kunnat födas bland
brottsjöar och klippor och smorlädersstövlar
och snus och saltströmming? Antingen
var det bara ett Herrans nådiga under,
eller också var det ett litet minne från
någon av fideikommissariens på
Fällsta-näs harjakter på höstsidan. Han hade
varit en vacker och vidlyftig herre i
unga dar. Ja, mor Norlin på
Svält-hammarn var den enda, som visste
något om saken, och hon förstod att
hålla inne med sina hemligheter. Men
nog hade mannen hennes varit ett
supigt kräk i tiden, och dog gjorde han
tre år efter bröllopet men ändå inte
en dag för tidigt.

När nu Prinsen fick se Gerda, så
sade han strax något rått. Detta väckte
rätt mycket gillande hos alla utom
Kornenen, ty bildning är ändå bildning.
Han sparkade Prinsen på hasorna och
skyldrade chevalereskt med sin yxa för
Gerda:

"Här kommer friare, fröken lilla,"
sade han och sträckte på sig i
sommarkostymen.

’’ Granna friare,’’ muttrade
gumman Norlin sarkastiskt.

"Akta sig hon, för i de här skorna
kliver en lärd karl," sade Kornetten.

"Vatten och brännvin ser han mig
ut te kunna skilja på. Det är fäll hela
lärdomen det."

"Å, man kan allt skilja på sura
käringar och vackra flickor också,"
sade Kornetten och försvann mellan
tallarna.

En vanlig resande, som denna
morgon givit sig in i Gillinge vackra
storskog, skulle kanske icke ha märkt, att
den redan var dömd. Men skogsförman
Nilsson, som klev sakta framåt och såg
både åt höger och vänster, stannade
snart och nickade för sig själv. Jaha,
här började märkningen. Man hade
för syns skull skonat den yttersta
skogsranden, men här inne syntes överallt
på de högsta och grannaste träden små
ljusa fläckar, där barken var avhuggen
och mitt i bara veden var det ett litet
runt hål slaget med huggpipa. Det var
dödsmärket.

"Här tar vi vlid, gubbar," sade
Nilsson. "Och fem pråmlaster ska vi
ha färdiga till första snön."

Så hängde de sina rockar i träden
och började storslakten. Och sågarna
väste vitsch, vitsch, och yxorna sjöngo
hurr, hurr. Snart brakade det första
trädfallet genom skogens stillhet. Det
var som det ryst och suckat ur det
gröna djupet. En grov tjädertupp, som
hållit sig gömd inne i en tät gran, lyfte
med buller och vin och försvann bort
över topparna.

"Ett sånt as till kråka," mumlade
Prinsen som kände sig sjuk av all den
rena luften. Även Kornetten var slak
och ganska konstig till mods. Han
erinrade sig nämligen den dag för
många år sen, då hans far sålde sin
sista skog för att kunna skicka sin
förstfödde till Uppsala. Och han hade
en svag känsla, att det inte blivit precis
vad det borde av den där skogen, att
den på sin höjd skänkt honom några
av de filosofiska tröstegrunder med
vilka den skröplige balsamerar sin

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:28:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonnierma/1913/0146.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free