Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Min lycka har rest. Av Ture Nerman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MIN LYCKA HAR REST.
Min lycka har rest till ett främmande land,
jag tror knappast hon kommer igen.
Hennes mun den var röd, jag har kysst den ett grand
och jag kysser i minnet den än.
Hennes ögon och hår det var svartaste natt,
jag behöfde en bil att ta lyckan min fatt,
jag tror knappast jag hunne med den.
Hon knackade lätt på min dörr en kväll
en maj i mitt öde palä,
hon klef liten och nätt i mitt hjärtas hotell,
hon steg in och satt ner i mitt knä,
och jag smekte ett hår och jag smekte en hand
och jag tänker vi kysstes väl något ibland
i min ungdoms öde palä.
Hon reste en kväll när en höst föll på
och hon for väl för alltid sin kos.
Det blir allt lite kallt, lite kusligt ändå
när man mist nåt man värmde sej hos,
när man hållit en hand, när man kysst en mun,
det är något man minns och man sörjer en stund,
när det reser en höstkväll sin kos.
Ture Nerman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
