- Project Runeberg -  Bonniers Månadshäften / 1913 /
155

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Juvelerna på Gårda. Av Ulrik Uhland. (Forts.)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

JUVELERNA PÅ GÅRDA.

AF ULRIK UHLAND.

TREDJE KAPITLET.

Magda hade tagit plats i
schagg-soffan bakom divansbordet i
hvardags-rummet. Hon satt och räknade slagen
från den gamla förgyllda väggklockan,
medan hon samtidigt observerade
sanden i timglaset. Tänk, att det aldrig
klickade.

Det sjätte slaget hade ännu inte
slutat dallra, då det ringde i tamburen.
Det var en lång, stadig signal.

"Nu," sade Magda ofrivilligt. Nu
kom den spännande herrn. Hon kunde
inte rå för, att hon ändå var litet
nyfiken. Först hade hon fått för sig, att
Fritz ville drifva med henne, men det
hade legat ordentlig förfäran i tant
Marthas röst, när hon sade: " Fritz, det
menar du inte."

Men det var precis den
förnimmelse, hon själf fick, när den
spännande herrn kom in. Hon böjde sig
litet åt sidan mot Fritz, som reste sig
från sin stol.

"Fritz, det menar Fritz inte."

Fritz tittade ned på henne, där hon
satt i soffan. Han drog litet på
munnen, men blef strax allvarsam igen och
gick fram till Fransson.

"Fransson är punktlig," sade han
snörflande och smått beundrande. "Och
det är inte alla, som äro det."

"Nej, det ska Gud veta," sade
Fransson med någonting hemmastadt i
tonfallet. "Nu för tiden, så. Tackar
allra mjukast, hennes nåd, tackar."
Han bockade sig, kort och stubbigt,
flera gånger för fru Martha, som räckt
honom handen.

(Forts. fr. föreg. häfte.)

"Var så god och sitt, Fransson,"
sade Fritz. Han bjöd honom stolen vid
bordet midt emot Magda. Fransson,
som endast lagt ifrån sig hatten i
tamburen, vek omsorgsfullt undan sin nya
öfverrock, innan han försiktigt satte sig.

Magda beskådade honom hela tiden
med odeladt intresse. Ja bevars, nog
för att han var originell — på sitt sätt
— och maken hade hon kanhända
knappast sett, sedan hon var hemma i
Bröaryd, men spännande? Hon
vidgade näsborrarna och ansträngde sig
en smula för att inte skratta.

"Jag förstår, att Fransson kommer
med hälsningar," sade fru Martha
mycket vänligt. Hon var alltid mycket
folklig af sig, och hon kände något slags
tacksamhet också mot Fransson. Det
var en underlig dag, en mycket
underlig dag.

"Jag gör så," sade Fransson tryggt.
"Men de äro precis inte glada, jag
menar hälsningarna, för si, fröken
Alfhild är inte riktigt kry."

"Nej, jag hör det. Jag hade bref i
morse."

"Såå?" sade Fransson utan
öfver-raskning. "Ja, det kan nog hända, det,
för se Lydia — det ska liksom vara nya
husan, det — hon sa i förrgår kväll,
att fröken Elise satt och skref." Han
höll händerna på knäna, orörliga, med
utbredda fingrar, medan han afgaf sin
förklaring.

"Men det är väl ingenting farligt
med fröken Alfhild?" sade fru Martha
oroligt.

Fransson harklade sig litet. Han
svarade inte genast.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:28:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonnierma/1913/0163.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free