Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Juvelerna på Gårda. Av Ulrik Uhland. (Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ingeborg drog sig litet åt sidan, för att
Fransson skulle komma fram till
matsalsdörren. Hon såg ängsligt frågande
på fru Martha. Kanske hennes nåd inte
tyckte om det gröna heller, efter hon
spände ögonen i det så förfärligt? Men
hvad i guds frid hängde hon upp sig
på förklädena på det viset för?"
"Och Fransson skall hälsa
fröknarna så mycket. Det var förfärligt
snällt, att Fransson kom upp."
Fransson tågade belåten ut genom
matsalen med Ingeborg i hälarna. Fru
Martha såg mot matsalsportiären, så
länge hon hörde dem, ända tills det
smällde i dörren till serveringsrummet.
Då satte hon sig långsamt ned. Hon
hade kvar sin stela blick, men tog af
gammal vana kaffekannan för att
servera.
"Söta mamma, hvad var det där
för en röfvarhistoria?"
Det var Fritz, som frågade. Han
hade, utan att han visste det, något
osäkert i sin snörflande röst.
"Ja, det säger jag med," sade
Magda lättare och mera konventionellt.
Naturligtvis var det här någonting, som
hon egentligen inte borde ha hört. Var
det inte konstigt, att alla familjer hade
någonting?
"Du är så nonchalant i dina
uttryck, Fritz," sade fru Martha
långsamt. "Det är ingenting, som kan
kallas för en röfvarhistoria. Det är en
underlig kedja af händelser — man kan
säga en gåtfull kedja. Men ser man
efter, är allting, som händer och sker,
en enda kedja af gåtor. Hela lifvet är
ett långt pärlband i dunklet. Och
hvarenda pärla är en gåta — utan
början och utan slut." Hon såg stirrande
in i sig själf och talade stötvis.
"Tant är egentligen förfärligt poe-
tisk," sade Magda en smula
beundrande. "Tack, inget socker, Fritz, förguds
skull."
Fritz drack sitt kaffe utan att tala.
Han satt och hörde på litet tankspridt,
medan Magdas gälla stämma
kallpra-tade om allt möjligt. Hon hade, trots
rösten, stor talang att konversera och
var mycket underhållande. Han
brukade alltid vara tacksam för det. När
Magda Möller satt hemma i
hvardags-rummet midt i all schaggen, var det,
som om en stor fläkt konventionellt
men bestämdt hade lättat litet på den
inpyrda atmosfären af underlighet.
Men just nu hörde han endast med
hälft öra på, hvad hon sade. Medan
Magda berättade en mycket rolig
historia om gamle kung Oscar, satt han och
undrade, hur han skulle komma åt att
tala litet med Tyra. Ty Tyra visste
precis allting, som angick familjen. Det
fanns saker, som hon hade reda på
mycket bättre än mamma, och som det
för resten var rasande väl, att mamma
inte hade reda på.
Han af bröts i sina grubblerier af fru
Martha. Hon hade suttit och knäppt
händerna flera gånger och skiljt dem
igen.
"Säg mig, lilla Magda," sade hon
tvärt och med ovanligt starkt beslöjad
röst. "När fick du först den tanken
att komma hit i dag?"
Magda såg frågande ut.
"Hur menar tant?"
"Jag menar, hur långt före klockan
fem kom du först på den idén?"
"Det var, när jag fick se Fritz på
Drottninggatan.
"Och sedan gingo ni direkt hit?"
"Ja."
Fru Martha fixerade sockertången.
Hennes blick stelnade till.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
