- Project Runeberg -  Bonniers Månadshäften / 1913 /
170

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Gamla kåkar. Ett tema med variationer. Av Sixten Strömbom. Med 17 bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gamla aplarna där nere stodo svarta
och risiga.

"Varför ha småtipporna klätt sig i
ljust så här sent," tänkte jag.

När jag såg in i rummet igen, låg
grandtanten på knä på golvet, gumpen
i vädret och huvudet under sängen på
jakt efter kaffegrejor.

Hon måtte ha fått tag i
gräddkan-nan, kanske också något annat, det
klang till så bekant och om jag så får

Då sonen kom hit ned för att stoppa
henne i jorden och ta arv, letade man
som besatta efter det där famösa uret;
jag tror till och med att dom rev upp
tapeterna, ja det gjorde dom, för under
pappen hittades målade tapeter med
arkadiska landskap och pastorala
svin-aktigheter. Det troddes till slut att
svepningsmänniskan funnit klockan
under liket i sängen och stulit den. Men
dom pratar så mycket.

>Kungliga Fatburen», Fabriksgränd 2.

Etsning av E. Ekroth.

säga okulinariskt, så pass oaptitligt, att
jag tog min hatt och mitt spanskrör och
rekommenderade mig innan hon hittat
sockerskålen.

Men kusin Axel stannade. Han
måtte ha haft allvarlig lust till den där
guldklockan.

Salig tanten dog fram på nyåret
adertonhundra och sextiofyra. I
testamentet tillerkändes uret hennes oäkta
son som ännu lever och som lär vara
skomakare i Gävle.

Sanningen att säga, hade nog
gumman själv redan i livet gått till juden
med den sista souveniren.’’

Timman blev sen fort nog, och den
gamle herrn måste stanna sitt villiga
tal, och jag gjorde mig redo att bryta
upp.

Han höll ännu på att ordna ihop de
kringströdda bladen, då jag sade
godnatt och tackade honom för allt vad
han så frikostigt delat med sig av.

’Tack själv och godnatt. Bara en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:28:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonnierma/1913/0178.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free