Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - En lapsk björnjakt på 1600-talet. Efter gamla källor skildrad av Ossian Elgström. Med 7 teckningar av förf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Arpan har stannat på björnens bild,
vill ej gå därifrån och nojden låter
trummans dunder dö bort. — Sedan
talar han; männen ha rest sig upp på
sina knän, de se alla på Nila med
spända ansikten och Nila säger:
»Guden vill sin hunds död, i
morgon innan Beive uppstått från sitt läger
på Passevaara skall kåtalaget
kunna hemföra budskapet
om björnens död.»
Männen se på hvarandra
med breda leenden och ett
gladt sorl fyller ringen; guden
tackas med ödmjuka
bugningar och alla doppa sina
händer i skålen med albark
och stänka på bilden.
Elden framför
Laibiol-maks lafve brinner ned, en
tunn lodrät rökpelare sänder
den upp mot den mörka
himlen där ett matt norrsken
blinkar, men vid aren hvässa
männen sina spjut och lustigt
gå historierna sin rund kring
den smattrande brasan.–––-
IL
Aslak skidar först, på
skidstafvens spets skramlar
en ring, efter honom
skrin-nar hans morbror, den gamle
Nils Orbes med trumman i
sitt rödmålade
kalfskinns-fodral på ryggen, så komma
Aslaks bröder och stammens
öfriga män.
Skidstafvarna knarka mot
snön och de äldre bland
männen flåsa, ty föret är dåligt.
Hundarna svärma skällande
kring sällskapet och nosa i
alla buskar längs vägen.
Snart är man nära
björnens ide, trumman dragés
fram, spjuthornen knackas af
spjutbladen, det spottas i de bruna händerna och
under hundarnas skall går man till strid.
III.
Björnen är fälld, det blef ej Aslak
som fällde honom, nej Aslak halkade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
