Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Generalkonsuln för Pelambo. Av Celestin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag är här i sällskap med en indier
som ni ser, professor Kramsu från
konungariket Pelambo."
Det hade blivit en folkskockning
på gatan.
"Skulle vi inte kunna gå
någonstans där vi äro mera ogenerade?"
föreslog Ollonberg. "Har ni någon
restaurang i närheten?"
Jo för all del, Stadshotellet
upplyste mannen av pressen. Och där satt
man efter en stund vid ett bord,
omringat av hovmästare och kypare och
ett par lanthandlande som voro inne
för att få frukostrispen ovanpå oxköpet.
"Kva barahum psinamion
galla-pima?" frågade Ollonberg prinsen och
sparkade honom på smalbenet.
Vilis sken upp och ur hans mun
kom på bruten svenska ordet: pils-ner.
"Professor Faranumbi har fattat
särdeles tycke för det svenska ölet, som
han aldrig smakat förr," utlade
Ollonberg. Och så gav han journalisten en
ledigt kåserande skildring av det
framåt-gående indiska kungariket Pelambo —
uttalas Pillåbarsch — dess forntid och
utveckling. Beläget i bortre Indien
hade Pelambo en frihetsälskande
befolkning som trots engelsmännens
erövringsförsök tappert motstått deras
anfall och vetat bibehålla sin
självständighet. Länge avstängt från europeisk
kultur hade Pelambo under senaste
decenniet tagit jättesteg framåt i
utveckling och hade tack vare sina naturliga
hjälpmedel helt säkert en stor
framtid för sig. I sin strävan att tillegna
sig den europeiska kulturen hade man
skickat ut en mängd av landets söner
på studieresa och ryktet om Sveriges
högt uppdrivna industri hade förmått
professor Kilamarotti stavas så här —
Ollonberg skrev tjänstvilligt upp nam-
net — att resa hit för att bese våra
verkstäder och övriga anläggningar. —
Vad talar professorn för språk?
frågade den intresserade reportern som
sög Ollonbergs visdomsord likt biet i
kalken.
Vilis gav Ollonberg en varnande
blick som kom den senare att försäkra
att professorn ännu var rätt obevandrad
i de tre kulturspråken. Men han,
generalkonsul Pettersson var tillräckligt
hemma i pelamtiska för att kunna
uppträda som tolk.
Det gjorde han också redligen och
Vilis fick tillfälle att framföra några
komplimenterande ord om Sverige i
allmänhet och Grönköping isynnerhet.
För resten tycktes tropikernas son vara
mest intresserad av maten och det
kunde inte annat än glädja ens hjärta
att se hur väl han lät sig det svenska
smörgåsbordet smaka.
Ja längre hade inte den unge
mannen av pennan tid ty han skulle upp
på redaktionen och tjäna sporrarna
med sin intervju. På kvällen kom den
också och det fanns ingenting att
anmärka för den var sympatiskt
utbroderad och slutade med förhoppning om
ett blivande rikt utbyte mellan Sverige,
enkannerligen staden Grönköping och
kungariket Pelambo (uttalas
Pillåbarsch). Det enda som stötte Vilis var
när skribenten briljerade med sitt
etnologiska vetande genom att tala om
"den för negerrasen egendomliga
hud-utdunstningen". Vilis hotade att släppa
lös alla sin pappas heliga pythonormar
på blekansiktet till bläcksuddare.
Blodet rinner hett hos männen från
Gan-ges stränder.
Denna scen utspelades i ett
hotellrum dit de dragit sig tillbaka för att
vila ut något efter den forcerade resan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
