Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Tredje häftet
- Generalkonsuln för Pelambo. Av Celestin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunna resa dit. Ollonberg/’ utbrast
Krammerman och slog handen i bordet,
"jag har en idé. Vi åstadkomma en
allians mellan Sverige och Pelambo.
Det skulle smaka tror jag att få kaffe
och socker och cigarrer till vrakpris.*’
"Då vet jag en bättre idé," svarade
Ollonberg, "vi hugga Pelambo."
Krammerman svarade inte ty hans
tankar syntes upptagna av annat. Till
slut knackade han på kyparen och bad
om räkningen. Och medan han
väntade frågade han likgiltigt: "Apropå,
tror du det är svårt att få en av
Pelambos ordnar?"
*
En månad gick och Ollonberg och
Vilis skulle glömt bort hela historien
för andra roligheter om inte
Krammerman då och då ringt på om det inte
hade hänt något från Pelambo. Det var
uppenbarligen inte värdigt ett land att
till den grad försumma sina
handelsförbindelser och en kväll när Vilis fått
tag i ett riktigt präktigt styvt papper
togo de ity med saken. Som modeller
tjänade ett gammalt pass som Ollonberg
haft den gången han gjorde studieresa
till London (med dess förstad
Monte-Carlo), en riksbanksfemma och ett
gesällbrev. Ingen skall kunna säga annat
än att de arbetade för Krammermans
lycka ty dokumentet blev inte färdigt
på vare sig en eller två kvällar. Men
så hade det också en blandning av den
gamla kulturstatens överförfinade
enkelhet och orientaliskt veklig lyx att
Vilis föreslog att man i stället skulle
texta det som hedersdiplom från
universitet i Bombay till Nobelstiftelsen.
Pricken över i blev Pelambos vapen
två kameler som stodo och beto i en.
vapensköld vars fält tudelades av en
sågfisktand. I ena fältet syntes en
elefant och det andra var ursprungligen
försett med en krokodil, men då tyckte
Vilis att det hela väl mycket verkade
en affisch f från Hagenbeck, varför
krokodilen med ett skickligt grepp
förvandlades till en flammande eldslåga.
Så såg det aktstycke ut som upptog
Krammerman till generalkonsuls av
Pelambo svindlande höjd. I ett
appen-dix gavs honom till vägledning några
extra upplysningar. Pelambos flagga
var helt grön och i dess mitt ttt rött
kamelhuvud framför vilket svävade
halvmånens! vita skära — Orientens
sinnebild. I generalkonsulsuniformen
ingingo också dessa tre färger som
ledmotiv : vita byxor kantade av revärer i
form av guldstickade lianer, grön
uniformsrock med kamelhuvudet i rött
insytt på vänstra axeln och som
huvudbonad röd turban framtill försedd med
en påfågelsstjärt.
Krammerman blev litet het om
öronen när hän läste redogörelsen över
generalkonsulsuniformen.
"Hur i all världen skall jag kunna
visa mig så där på hovet?" tänkte han.
"Isynnerhet den där turbanen. Han
skulle se liit som om han kom från
typograf karneval på National."
Nåja det blev väl någon råd.
Huvudsaken var i alla fall att han faktiskt
erhållit hedersposten som han
eftersträvat. Han förvånade sig nästan själv
över det lugn varmed han tog saken.
Men vad Vinblad och Zetterholm och
Sjålander skulle bli avundsjuka. Han
var med bland dem som styra staternas
öden, han hörde nästan till
diplomaternas frimureri. Man får lov att gallra
sitt umgänge något, exempelvis de där
galgfåglarna Vilis och Ollonberg. Apro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 16:28:21 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/bonnierma/1913/0223.html
