Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Juvelerna på Gårda. Av Ulrik Uhland. (Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Nej, vet du, det var ett väldigt lif
om ett par gamla trasor.’’
"Att hålla lif kostar ingenting,"
sade Tyra tämligen skarpt. "Men ett
par gamla trasor kostar. Tror du inte,
jag vet hvad du tänker?"
"Hvad jag tänker?" sade Ingeborg
långsamt och föraktfullt.
"Du tänker så här: Hvad sjutton
ska man väsnas om trasor, när man
har handdukar? Och när dom äro slut,
så har man servetterna. Och när dom
äro slut, så tar man bordduken. Men
nu förstår du, att du lagar, så jag får
igen dem. Annars få du och fru
Eriksson skaffa hit hvarsin ny trasa."
Ingeborg blef starkt röd. Hon lät
järnet stå kvar på kragen, som hon just
börjat med, för att komma åt att stödja
bägge händerna på strykbrädan, medan
hon öf ver tänkte en replik.
Men hon kom inte så långt, ty i
samma ögonblick kom någon i dörren
till matsalen. Det var Fritz.
"Har Tyra mycket att göra? Jag
skulle gärna vilja tala med Tyra."
Tyras fyrkantiga ansikte lyste upp
på ett egendomligt sätt.
"ögonblickligen. Jag skall bara
plocka in ett par saker, om kandidaten
vill vara snäll och vänta."
Fritz gick ut i köket och vidare in
i Tyras rum. Ingeborg stod och
sneglade på Tyra. Hennes annars ganska
snälla ansikte hade ett försmädligt
uttryck. Det fanns ändå folk, som den
där gamla apan ordentligt åbäkade sig
för. Det var väl, att hon var så
gammal, för annars kunde man ha tänkt
sig litet af hvarje, så som hon sjåpade
sig, och så artig som han var. Att han
skulle ringa på Tyra, det kunde aldrig
komma på frågan, och han frågade,
om han fick röka i hennes rum. Akta
dig för det. Nej, men fy sjutton —
Hon drog in ett långt andetag och lyfte
förskräckt på strykjärnet. Kragen var
brun som en chokladkaka, och på
strykbädden var en stor, svedd fläck.
Tyra hade ingenting observerat.
Hon låste noga till skåpdörren och
stängde dörren mellan köket och
serveringsrummet. Det var alltid bra att
höra, när Ingeborg gick in och bytte
om järn. Så gick hon in i sitt rum.
Fritz hade satt sig på Tyras divan.
Han satt med en smula stel hållning,
ty han kunde aldrig komma ifrån sin
barndoms skräck för Tyras stärkta
öfverdrag.
"Är det någonting särskildt,
kandidaten?"
"Ja, vet Tyra, det vet jag inte själf.
Men det var någonting, som Fransson
sade i dag, som jag inte riktigt begrep.
Men jag tänkte, att jag skulle fråga
Tyra."
Tyra hade gått fram och plockat af
ett gult blad på sin geranium, som stod
på fönsterbordet. Hon vände långsamt
ansiktet mot Fritz. Det kom något visst
föraktfullt i hennes fysionomi.
"Fransson? Ja den, han är ju inte
slug."
Fritz hade mycket lätt för att afläsa
Tyra. Det var inte enbart förakt i
rösten, utan också ett litet grand af
obehag. Han såg en smula forskande
på henne.
"Säger Tyra det?"
Tyra stod med ryggen mot fönstret.
Hon plockade på geranien, men utan
att betrakta den. Hennes ögon mötte
litet osäkert Fritz’.
"Jaha, det säger jag, vet
kandidaten. De äro för resten inte sluga,
någon, där ute på Gårda. Utom
fröknarna förstås, för de äro ju i alla fall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
