Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - När svenska armén sist drog i fält; för hundra år sedan. Af Carl Hellström. Med 32 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
all denna verksamhet växte upp friska
sinnen och ett glatt mod.
Vad vore väl naturligare än att man
passade på detta ypperliga tillfälle, när
Napoleon nu förde sina oövervinnliga
skaror in mot hjärtat av själva
Ryssland — tiden var mogen.
I alla kretsar politiserades och i de
förnämsta restaurangerna, såsom gamla
Malmens, Lyktan och Källaren
i Bergstrahlska huset,
diskuterades Napoleons fälttåg och
med hans framgångar förband
man hoppet om vår egen
framtid!
Alltjämt ville dock
kronprinsen ej yppa målet — ehuru
oron växte och obestämda
rykten började smyga omkring
att Sverige skulle vara i
förbund med Ryssland. Sannolikt
hade väl några sanningar
sipprat ut vid bischoffsbålarna i
Maja Lisas kaffehus, där en
mängd officerare hade sitt
stamhåll.
Man trodde ej det var sant!
Skulle vi slåss mot Napoleon,
vars bild prydde även den
anspråkslösaste kammare — den
enda som kunde krossa vår
arvfiende — vilket han just
nu höll på att göra!
Ännu, efter hundra år, har
för många ej frågan blivit
besvarad — men denna lilla uppsats
håller med Holbergs »Politiske
Kand-stöber»: »Stille, stille, Ihr Herren! Lad
os ikke tale meer om det, Hver kand
beholde sin meening!»
Samtidigt hade den stora invasionens
sista akt börjat — den stora armén var
på dödens väg mot söder; Alexander
hade ej kunnat undvara den utlovade
hjälpen, och då årets skörd slog fel och
kungens sjuklighet tilltog, så utfärdades
order att rustning och övningar skulle
inställas. Regementen som redan voro
på marsch till inskeppningsorterna
er-höllo kontraorder — kronprinsen
uppsköt frågan att erövra Norge till
lämpligare tid; men högt förklarade han att
»våra rustningar och den ställning vi
intagit hava dock icke kunnat annat än
återupplyfta nationen och giva hela
Carl Johan och hans gemål.
Europa en fördelaktig tanke om denna
krigiska och oberoende anda, vilken i
alla tider utmärkt det svenska folket».
Sanningen i detta omdöme kändes
av armén, ty den var på nytt
organiserad; det älskvärda smickret sväljdes
av hela nationen som en kanderad
sydfrukt.
»År tretton» bröt påpassligt in på
den av almanackan föreskrivna tiden
men nyårsönskningarna voro starkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
