Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Något om Svenska akademien. Av Ruben G:son Berg. Med 16 porträtt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
möterna fått sina stolar på grund av
konungens rättvisa, hade han ensam
fått sin av nåd. Anders C. Kullberg
förklarade rent av att han var "en
Son af den omärkliga förtjensten",
som under de akademiska geniernas
fana nu fått "göra en tillfällig
inkräkt-ning på snillets område". Murberg,
lika väl som C. P. Hagberg och andra,
kände sig "framkallad liksom ur
mörkret" och erfor på sitt sinne "all
den verkan ett oförmodat ljus plägar
åstadkomma". "Jag, en man ur den
djupa skuggan," sade Talis Qualis,
och Franzén – som likväl redan
tidigare väntat sig bli invald —
yttrade: "Häpen, att finna mig ur skuggan
af min aflägsna hydda införd i eder
utmärkta krets." ^Gustaf Ljunggren
kallade sig "en arbetare ur den stora
hopen" och liknande uttryck äro
vanliga. Biskop Genberg frågade rent
ut: "har akademien vid brydsamt val
fallit på den menskliga svagheten att
mera se på samhällsställningen än på
den personliga förtjänsten?" Man
känner sig verkligen understundom
tvivlande vid dessa oerhörda
nedsätt-ningar av det egna värdet i jämförelse
A. J. v. Höpken.
Claes Fleming.
med de förut valdas meriter. Den
naturliga följden av denna
klenmo-dighet borde ha varit avsägelse av
platsen. Som bekant har detta skett
endast två gånger — såvitt
offentligheten känner — och de två äro Carl
Gustaf Ihre, efter tio års tvekan, och
Georg von Rosen, vars avsägelse var
en på sin tid utomordentligt
uppmärksammad gärning.
I allmänhet har man nog den
uppfattningen, att invalen äga rum först
när vederbörande nått en ganska hög
ålder. Det är nu inte alldeles riktigt.
Om jag räknat rätt, har medelåldern
vid inval i Svenska akademien varit
49 år. Den har emellertid
småningom ökats. Före 1879 var medelåldern
47 och ett halvt år, under Wirséns
sekretariat steg den till 56 och ett
halvt. Av alla som hittills blivit
invalda ha tre varit under trettio år,
nämligen Kellgrens efterträdare,
Johan Stenhammar, och dennes
efterträdare excellensen Fleming, vilka
båda endast voro 28 år, samt Armfelt,
som var ett år äldre. I åldern 30—
39 år ha tjugufyra tagit inträde; i ål-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
