Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Något om Svenska akademien. Av Ruben G:son Berg. Med 16 porträtt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dern 40—49 år trettiotvå, alltså
sammanlagt mer än hälften av de hittills
valda ha varit under femtio år vid
inträdet. 50—59 år ha trettiotre
nyvalda varit och sjutton ha befunnit
sig i åldern 60—69 år. Fem nyvalda
ha varit sjuttio eller däröver — av
dem tillhörde icke mindre än fyra —
Höpken, Scheffer, Celsius och
Hermansson — de första aderton. Den
femte är akademiens nuvarande
ålderspresident, excellensen P. J. von
Ehrenheim, som jämte Anders Johan
von Höpken erhöll ledamotskap av
akademien vid sjuttiofyra år.
I allmänhet uppnå Svenska
akademiens ledamöter en ganska hög
ålder; i medeltal sextionio år, och
det framgår alltså av jämförelsen med
tidigare anförda siffror att den tid,
som en ledamot i genomsnitt tillhör
Svenska akademien, är tjugu år. Att
någon får inneha sin fåtölj i fyrtio år
eller däröver, det är mycket sällsynt.
Såvitt jag kunnat finna, har det varit
fallet endast med Karl Gustaf af
Leopold (43), Lars Magnus Enberg
(41), Bernhard von Beskow (40) och
Gustaf Ljunggren (40).
En ganska vanlig, men oriktig
föreställning är, att Svenska
akademien endast sällan undergår
förändringar till sin sammansättning. I
medeltal uppvisar varje fyraårsperiod
tre dödsfall inom den illustra kretsen
och endast 61 av akademiens 127 år
äro fria från de svarta korsen. Det
är här som annars i det mänskliga
livet liksom serier i företeelserna.
Fem år i sträck utan något akademiskt
dödsfall är det längsta tidsavsnitt, som
förekommit, det var lustret 1800—
1804; en fyraårs- och fem
treårsperioder — den senaste var 1909—1911
— komma därnäst. Det sjunde
årtiondet av akademiens tillvaro, åren
1846—1855, skördades nära två
tredjedelar eller elva av akademisterna,
däribland de förnämsta av dem:
Tegnér, Franzén, Järta, Geijer,
Ber-zelius och Atterbom. Föga mindre
hårt härjade döden under årtiondet
1896—1905, då tio gingo bort. Att
tre eller fyra liksom följas åt i döden,
det har icke sällan hänt i akademiens
historia: 1818, 1847, 1865, 1877, 1901
och nu 1911—1912, då akademien på
sju månader mist tre ledamöter.
C. G. Leopold.
Som nämnt sutto fyra
sjuttio-åringar bland Svenska akademiens
första uppsättning. Icke dess mindre
var dessa adertons sammanlagda ålder
endast 876 år och medelåldern alltså
endast 48 och två tredjedels år. Den
torde väl någon gång ha varit ännu
lägre: 1790, efter Zibets inval, tör
medelåldern exempelvis ej ha varit
mer än 46 år. I allmänhet har den
emellertid varit vida högre. Den
sammanlagda åldern för de aderton
har i allmänhet varit mer än 1,000 år;
1846 var den 1,151 år, 1856 — efter
den stora förnyelsen— 1,090 år; 1896
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
