- Project Runeberg -  Bonniers Månadshäften / 1913 /
285

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Varieté och besläktade företeelser. Strödda anteckningar och hågkomster av Bob. Med 3 bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vara parisare för att fatta dess
dragningskraft, raffinerad fransman för att finna
smak i dess djupa och fullständiga
fånighet. Däri finnes intet språk, ingen
konst, ingen sanning. Det plockas upp
ur rännstenen, men så har det också
rännstenens smak, och det som skall
smaka rännsten måste hämtas ur
rännstenen. Icke ens alla parisare äro
utrustade med det väderkorn som visar
vägen till denna tryffel.» (Som bekant
använder man svin vid uppsökandet av
tryffel.) »Då den är kryddad smaka de

på den––––––-. Allt det där luktar

sur pipa, sprucket gasledningsrör, ångan
av nattståndna maltdrycker.»

Då jag öfverflyttar dessa rader måste
jag, med eller mot min vilja, tänka på
numera gumman Biancas ballad i »Väck-»
ra Svartens» dåvarande Sveasal:

Je donne le sein prcsentément

— sur le bi, sur le bout, sur le bi du bo ut du

banc —
å mon nourisson qu’a z’un an

— sur le bi, sur le bout, sur le bi du bout du

banc.

Men’för mycket och för litet skämmer
allt. Det dröjde icke länge innan
programmet — denna gång på Eldorado —
utfylldes med allvarligare nummer,
förutom den obligatoriska tenorbarytonen
med likbjudarfysionomien. På
nyssnämnda tribun uppträdde exempelvis m:lle
Cornélie, en förutvarande tragédienne vid
Théåtre Francais, och deklamerade »valda
stycken» ur Corneille och Racine, vilka
herrar förmodligen vände sig i sina resp.

gravar.

*



Vägen till den engelska varietéen,
music-halU gick över teatern, men det bleve för
vidlyftigt att här redogöra för denna
vandring. De flegmatiska britterna ställa
mycket höga fordringar på denna den lättaste
av alla musor — om nu de nio tillåta
att man förstärker deras antal med en
ostyrig fostersyster. Långt före
»enten-tens» dagar togo franska kuplettförfattare
(oegentligt ord, men låt gål) sina bästa
varietémelodier från England. Ja, till
och med »arvfienden» fick släppa till
och får väl göra det allt jämt. Så är
exempelvis melodien till den ännu icke
slutsjungna »Viens, poupoule», hos oss

kallad »Kom, Karolina», hämtad från
Tyskland.

Från England stammar den frejdade
»Ta ra ra boom de ayel» som för ett
tjogtal år sedan tjusade många och drev
andra till vanvettets gräns. Den
översattes aldrig av Daniel Fallström åt fru
Anna Pettersson-Norrie, ehuru
tidningspressen ställde denna glädjande
tilldragelse i utsikt. Vi stockholmare fingo
dock vårt lystmäte på slagdängan. Den
sjöngs av »The six sunbeams» (De sex
solstrålarna) på Sveasalen under former
som knappast skulle ha tolererats på det
yttersta i dessa dagar.

De förtjusande misserna uppträdde
nämligen uniformerade som
frälsningssoldater och inledde varje refräng med —
en akrobatvig hjulning.

I Amerika står varietéväsendet mycket
högt — troligtvis högre än annorstädes.
Kuplettfabrikanterna resp. kompositörerna
äro legio, och deras nyaste och
populäraste alster offentliggöras regelbundet i
de stora dagliga tidningarnas innehållsrika
söndagsnummer. Från Amerika ha vi
»O, Susannah!» mycket gouterad hos oss
i slutet av förra århundradet. Denna är
emellertid ingen vanlig slagdänga —
»Tingeltangelgassenhauer», såsom tyskarna
uttrycka sig, utan en verklig komposition
af Amerikas yppersta lyriske tonsättare
Stephen Collins Foster (1826—1864).

I början av 1890-talet skänkte oss det
stora landet i väster den sentimentala
varietévalsen »After the ball», enligt
uppgift improviserad av en visslande snickare.
Den översattes flux under titeln »Efter
en bal» och parodierades nästan lika
bums av undertecknad, som den tiden
var rätt förfaren i .slikt. En enda
refräng torde ursäktas här:

»Var gång hon saknar Java
blir hon så rysligt skral,
hojtar åt jungfrun Stava:
’Fort på med hatt och sjal!

Nu ska i väg^hon trava —
fort! Inga långa tal! —
Trava i väg ner till kryddbon
efter en &aZ/’»

*



Leveranskraftigast i varietébranschen
är och förblir troligtvis »das grosse
Va-terland» jämte Österrike-Ungern. Den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:28:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonnierma/1913/0293.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free