Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Tre noveller. Av Ludvig Nordström - Guschelovskväll - Kulturbärare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
cigarretter glimma. Och de viska
inbördes liksom jäntorna.
I spisen lutar spelman örat mot
instrumentet, och äntligen stämmer han
i, alltjämt med lutat huvud, men så
reser han det, vickar på pallen, lutar
sig baklänges, stirrar ut i mörkret, som
såg han långt bort, och stampar takten
med foten.
Pojkarna ha gått fram som en
skyttelinje mot jäntorna och gripit var
och en sin, och i ett är dansen i gång,
folkets rytmiska, jämna dans, med
vartannat steg på tån och vartannat på
hälen, vilket ger rörelsen en
egendomlig svikt.
Plötsligt som den börjat slutar
melodien, och som skilda av ett svärds-
En augustidag kom en jude med
sin låda till Prästhushamn. Han kom
med torg-ångbåten, steg i land under
skepparns grin och begav sig upp bland
de gamla mossiga rullstensblocken, som
tycktes växa år från år och aldrig rörts,
sen hamnen grundades, ty
ångerman-länningarna ha så stor vördnad för
stenblock, att var de anträffa dem, där
få de ligga i fred — man kunde tro,
att de anses heliga. I Ångermanland.
Alltnog, juden lotsade sig fram och
kom till stugan mitt i hamn, en liten
röd byggnad, där Mattias Åström
bodde. På vägen hade han passerat
Pelle Zetterbergs stuga, men blodets
säkra instinkt hade förmått honom att
fortsätta där förbi.
hugg stötas pojkar och jäntor ifrån
varandra.
Så pågår dansen timma efter
timma. Ibland springer någon nerför
backen till brunnen efter en dryck vatten.
Men uppe i bryggstun talas inte. Det
fnissas, skrattas och tiges.
Till dess att slutligen spelman reser
sig och kopplar ihop dragspelet.
Då glida alla återigen likt skuggor
ut i natten och försvinna spårlöst.
Ljuset slocknar i bryggstufönstret, och
hamn är mörk som skogen.
Hela kvällen har varit som
spelmannens musik: börjat tvärt och, när
man anade det minst, slutat lika tvärt.
Och då står tystnaden där som ett
frågetecken — och det hela var som
en kort dröm i vintermörkret.
Pelle satt just och åt middag och
tittade ut genom fönstret och såg juden.
Han hade varit inne i stan på
morgonen och sålt hela lasten, så att han
blivit rik i en handvändning. Pengarna
hade kommit precis, ty han hade en
växel att omsätta efter motorbåtsköpet,
och det hade varit med känslor av
trygghet och högmod han stått och
hängt över bankdisken, då kassörn tittat
fram vid glasskivan och ropat:
"P. J. Zetterberg, Prästhushamn!"
"Ja ja män!" hade han sagt och
tummat de hundörade tiorna, och sen,
då han kom ut i solgasset, hade han
med ens känt luften så förbaskade lätt
och trevlig, allting var så innerligt
uppspelt och bra, sparvarna, som kvitt-
* ♦ *
KULTURBÄRARE.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
