Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Tre noveller. Av Ludvig Nordström - Kulturbärare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rade, och molnen, som ilade över stan,
och poliserna, som stodo och höllo
utkik åt krogen; han hade gett sig i väg
ner till Hornéus & C: o och tagit på
bok, sen halkat in i gränd och fått en
halv öl på "Backmans" och så
äntligen kommit ner till motorbåten, där
Frida, käringen, satt och sladdrade
med andra fiskare, och så hade det då
burit av över det solglittrande vattnet,
längs kajen, där alla ångarna lågo i
rader, förbi verkstan och så rätt ut på
flacket och hem.
Det var skillnad på Pelle
Zetterberg och Mattias Åström. Det kunde
man se på utanskriften både hos dem
själva och deras stugor. Mattias var
stor, bredaxlad, långsam, trygg och
småögd men stormustaschad.
Dessutom hade han en näsa inte stor men
böjd som en höknäbb och dykande ner
i mustaschen. Pannan var också
nerdragen med framskjutna valkar över
ögonen, och hakan var så fyrkantig,
hård och envis, att man i Guds namn
bad få slippa begära någon tjänst av
dess ägare. Inte att Mattias var ogin
eller egentligen snål eller ondsint —
det var helt andra saker. Prästhusen
är en stor ö, och där bo gamla trygga
bönder. Mattias tillhörde dem, och han
hade papper, dokument och handlingar,
som visade, att hans far och farfar och
farfars far alla varit kaxar, inte
tyranner men gilla karlar och
jordbe-sutne. Om somrarna bodde de släktled
efter släktled i Prästhushamn, lågo ute
med nät och not och rökte om kvällen
pipa på förstubron, medan de tittade
på luften efter vad väder det skulle bli
och välvde tysta bondetankar på jord
och hemman därtill. Sen gammalt hade
det också varit som hävd, att de togo
hustru ur prästgårdsköket, och Mattias
hade gått ogift länge, ända till dess det
kom en rejäl flicka dit. Då började
han gå om lördagsnätterna, och nu
fanns det barnskrik i Prästhushamn,
medan han rökte sin snugga och som
far och farfar och farfars far satt på
förstubron och såg efter himlens väder
och välvde tysta tankar därtill.
"Mattias Äström! Han är
millionär!" sa Pelle Zetterberg, då det kom
på tal, ty millionärsbegreppet hade
kommit ut på kusten med tidningarna
och ångbåtarna.
Men Pelle, han var inte millionär,
han, utan en fattig sate. Lång, mager,
gänglig som av för knapp föda och
engelska sjukan i barndomen.
Röd-blont hår, en smal näsa och
stripmus-tasch, en liten röd haka, fågelhals
och stora öppna rödkantade ögon, vilka
speglade hela världen på utsidan men
togo ingenting inom sig. Det hela var
skrangligt och bräckligt; hedern och
det goda hjärtat stämplade lika tydligt
mannen som huvudlösheten och
missödet.
Så var det ock med stugorna, med
bodarna, med redskap och båtar, med
hustru och barn, med allt. Samma
genomgående skillnad.
Vad stugorna beträffade, så
märktes, att Mattias hade sin nere vid strand
och hopbyggd med sjöboden — men
dessutom hade han ovanför i backen
på -tio stegs avstånd en bryggstu, och
sjöboden hade under tidernas lopp
fördubblats i omfång, byggts med
båtskjul under tak och var i denna
generation så stor, att över huvud taget ingen
större torde funnits längs kusten.
Belägen på detta sätt mellan bod
och bergknalle låg stugan skyddad för
alla vindar, den var dessutom målad
med vita knutar, och hela dess uttryck
var burget och tryggt här på jorden.
Däremot låg Pelles stuga högst på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
